måndag 20 november 2017

Värdet av egna erfarenheter...

Någon har sagt att när en författare skriver är det en tredjedel påhitt, en tredjedel intryck från andras författande (lån) och en tredjedel egen erfarenhet. Fördelningen varierar säkert betydligt men det är nog ändå en pricksäker beskrivning.

Vad gäller egen erfarenhet, egna upplevelser så har jag nu en alldeles ny sådan. Jag vet nu hur det känns att bryta en arm! Det är förstås inte så att jag tycker det är värt det, men tänker ändå att jag ska dra vad nytta jag kan av det.

Det gick till så enkelt som att jag halkade på en isfläck, benen for åt sidan och jag fångade upp hela kroppstyngden med vänster hand. Följden blev en kompressionsfraktur där nedersta delen av radiusbenet (det grövre av de två underarmsbenen) bröts av och sköts upp ovanför handleden.

Detta vet jag nu:

Det gör gräsligt ont! Man vill inte röra sig, inte bli vidrörd, vill bara vara så still man kan för att det inte ska göra mer ont. Med andra handen försöker man stötta den skadade just för att undvika rörelse. Det blir en allmänpåverkan också. Jag är nog extra känslig men det är säkert inte ovanligt med svimningskänslor som följd av kraftig smärta. Omgivningsljuden dämpas som om det slår lock för öronen, benen känns svaga, man mår fysiskt illa, vill sätta sig av rädsla för att annars falla om det blir sämre. Synfältet minskar, ja man blir mer eller mindre avkopplad från omgivningen.

När jag väl  befann mig på akuten och fick av mig jackan blev det en obehaglig upplevelse att se den S-formade handleden. Samtidigt en konstig lättnad över att man inte varit pjoskig, att allt ståhej varit motiverat. Behandlingen efter röntgen blev lokalbedövning av frakturlinjen. Detta gör också gruvligt ont, som om man försöker knipsa av handleden med en jättetång, men det är ändå en kontrollerad smärta och därför lättare att uthärda. När armen sedan var bedövad tog det 10 minuters dragande och knyckande för att få rätt läge. Armen gipsades sedan i utdraget läge och efter det hände inget mer särskilt minnesvärt. Värken har avtagit för varje dag. Dock en egen upplevelse detta att vara näst intill enarmad!

Denna lilla plantering har jag fixat med en hand!