söndag 20 november 2016

Bra recensioner är mums för själen!

Fördelen med att skicka ut recensionsexemplar lite hit och dit, är att man får tillbaka recensioner. Förstås... De allra flesta om mina böcker är väldigt positiva. Har någon gång fått ett sämre omdöme, men det har då inte stått att boken ifråga varit dålig utan att den inte passat recensentens smak. Eller varit lite för seg bitvis. Även läsarkommentarer i övrigt har varit övervägande positiva. Men det är klart. Jag fattar ju att de som inte gillar mina böcker efter att ha provläst antagligen avstår från att höra av sig ...

Den av mina böcker jag själv är mest nöjd med är nummer tre i Serien om Ön: Kvinnan med silverhåret. Den var så himla rolig att skriva, det bara flöt på. Inte minst njöt jag av att lägga in en karaktär så totalt olik mig själv, en ung tjej med en jobbig uppväxt som använder svordomar alldeles för ofta och som fått klara sig själv utan stöd från omgivningen. Ändå är hon inte stenhård utan har ett ömtåligt inre som hon noga skyddar.

Nu har jag fått en färsk recension av denna bok. Det är Tickmicks bokblogg som läst den och tycker mycket om den. Roligt och uppmuntrande att läsa hennes omdöme. Citat därur:
Återigen får vi återse några av de karaktärer som man stött på i de föregående böckerna, samtidigt som man får träffa några nya. Det är så himla kul att se hur mycket de "ursprungliga" karaktärerna har växt och utvecklats under seriens gång. Samt att de nyare karaktärerna verkligen fångar ens hjärta. Det här var den hittills mest händelsefulla boken jag läst av Ahlberg, det hände hela tiden saker och problem dök upp som behövde lösas. Och spänningen satt verkligen i sig, jag kunde inte låta bli att läsa för jag ville bara ta reda på vad som skulle komma härnäst. ...
Vill man läsa mer om vad bloggaren tycker, följ länken här. Bör påpeka att det finns ett litet fel på slutet. Bloggaren ser fram emot att få läsa nästa del i serien, nämligen Den tunna hinnan. Den boken är inte en fortsättning utan en helt fristående bok, som dock delvis utspelar sig i samma nya värld som jag introducerade i Kvinnan med silverhåret.


Kronobergsmässan på Växjö stadsbibliotek 19 november 2016. Kvinnan med silverhåret syns närmast mig, det är den gröna boken. Halva bordet är mina förlagskollegors böcker, se Seraf förlag.

söndag 13 november 2016

Mördande foto av Kim M Kimselius

Har idag läst ut Mördande foto, en bok skriven av en mycket produktiv författare, Kim M Kimselius. Det är en författare som med stor framgång ger ut på eget förlag vilket är en av orsakerna till att jag tillhör hennes beundrarskara. En annan att hon skriver bra böcker! Och många böcker! De flesta med historiskt tema kombinerat med lite lagom fantasy och mycket spänning. Denna bok utspelar sig dock i nutid.
Jag önskar att jag hade kunnat sätta hennes böcker i händerna på mina bokslukande flickor när de var i skolåldern. Inte minst för de faktasidor som oftast avslutar hennes historiska äventyr.


     Först lite fakta:

           Titel: Mördande foto
           Författare: Kim M Kimselius
           Förlag: Roslagstext
           Utgivningsår: 2016
           Genre enligt baksidan: Thriller

Lite kort om handlingen lånat från baksidestexten så jag inte råkar avslöja för mycket:

Klassen får besök av en författare. Hon vill gärna fotografera eleverna. Marina vet att hennes mamma har förbjudit henne att någonsin lägga ut bilder på nätet. Marina har glömt varför. När de den här dagen har en vikarie som inte känner till fotoförbudet, tar Marina chansen att få vara precis som alla andra. Hon går med på att bli fotograferad och få bilden utlagd på författarens blogg, utan att ha en aning om de skrämmande konsekvenserna.

Omslaget är ju det första man ser av en bok och det som ska fånga den tilltänkta läsarens intresse. Det lyckas alldeles utmärkt - bilden andas pulshöjande skräck. Man känner sig mörkrädd ... Fotografen heter Susanne Nilsson kanske jag bör nämna, medan Kims make Jan har fixat formgivningen.

Karaktärerna man möter är framför allt de två ungdomarna och skolkamraterna Marina och Aziza. Deras vänskap skildras både realistiskt och hjärtevarmt. Kim är så bra på att beskriva barn och ungdomar, hur de tänker och upplever sin omvärld. Tycker jag i alla fall, som i sanningens namn har väldigt många år mellan nu och min barndom. Skurken i handlingen - för en sådan måste ju finnas i en thriller - är otäckt ond. Kim väjer inte för att låta huvudpersonen sväva i livsfara. Vågar inte vara mer specifik än så för att inte spoila. Även äldre personer, här i form av en gammal tant, får vara med på ett hörn och spela en biroll.

Boken har 240 sidor som indelas i 57 kapitel, samt några sidor om författaren själv och hennes övriga böcker. Att kapitlen är korta gör att det är svårt att lägga boken ifrån sig, man tänker bara ett kapitel till och så har man plötsligt läst tre-fyra stycken.

Vad tycker jag då? Jo, jag gillar denna bok, den är lättläst, välskriven, spännande, varm och tänkvärd - Internet och Facebook har sina risker. Kapitellängden är utmärkt för en bok av denna typ, med gott om cliff-hangers. Språket passar bra för ändamålet och Kim är duktig på både dialoger och gestaltning. En utspilld kaffekopp har inget med handlingen att göra men säger mer än bara adjektiv.

Jag gillar inte att sätta betyg men hade jag gjort det skulle det blivit högt!

torsdag 3 november 2016

Den tunna hinnan - recension

Idag ska jag inte presentera en egen recension av något jag själv har läst. Nädå. Nu har jag just läst en recension av min senaste bok, Den tunna hinnan. Det är Neras bokrecensioner som skrivit den. Så här positivt uttrycker hon sig:
Helt klart lika bra som resten av böckerna Ahlberg skrivit. Jag gillar att det utspelar sig i samma miljöer och att saker från hennes andra tre böcker tas upp även i denna, men jag gillar att det är nya karaktärer. Även om det är kul att få lära känna gamla karaktärer mer och mer är det så mycket roligare att få lära känna någon ny.
Även i denna boken beskrivs miljöerna utförligt och man kan se hur Ahlbergs språk utvecklats. Jag är imponerad över hur hon lyckats skapa sin alldeles egna fantasy-värld. Den är inte lik någon jag tidigare läst om.
Jag ger boken en klar femma av fem möjliga (5/5).
Det är alltid lika nervöst att läsa en recension av någon av mina egna böcker. Och alltid lika fantastiskt roligt att få positiva omdömen! Givetvis! För visst kan jag tycka att det jag skrivit är precis vad jag själv skulle vilja läsa, men för den skull behöver det ju inte vara någon annan som gillar det. Självförtroendet är så skört, så skört ...

Jag tror att denna bokbloggare är en helt ung tjej, vilket är glädjande då jag ibland tänker att det är nog mest äldre med gott om tid som gillar mina böcker, eftersom det inte är så actionhäftigt tempo i dem.

Vill man läsa mer om historien bakom det speciella bokomslaget, så har jag berättat den här.

Ikväll tror jag att jag ska fira genom att unna mig en utsökt god chokladtryffel köpt hos kära syrran! Kanske ett litet glas vitt vin till den. Mums!