lördag 26 december 2015

Förnuft och känslor

På baksidan av Porten står det att huvudpersonen Miranda upptäcker att förnuft och känslor inte följs åt. Det är verkligen något jag själv tänker på, lite då och då. Upplever det i mitt eget liv. Jag kan tänka att så här är det förstås och så här borde jag tycka. Men så märker jag att det inte stämmer med vad jag känner. Är väl en "känslopersonlighet".

Jag kan till exempel känna mig ensam mitt i familjen med mina älskade barn. Fast förnuftet säger att nu har jag det verkligen som bäst, med just familjen omkring mig, som nu i juletider. Tror att det hänger delvis samman med att jag inte delar min vardag med dem. De är ju utflyttade sedan ett par år nu alla tre. Och det blir förstås som mest tydligt när vi är tillsammans så här. Detta att vi vet så lite om varandras inre liv. Inga djupa, personliga samtal blir det, bara mys och trivsel och skratt och sånt som i sig är så positivt.

Är det lättare att vara en "förnuftspersonlighet"? Tänker att det borde vara så. För förnuftet kan man ju styra på ett annat vis. Men samtidigt, då måste man väl vara rätt fantasilös? För nog hänger väl känslor och fantasi ihop? Och när man själv har en massa känslor, både jobbiga och ljusa, så är det så mycket lättare att föreställa sig hur ens huvudkaraktärer känner. Eller hur? Och då kan man ösa ur den källan när man skriver.

Detta med skrivandet är ett sätt att styra, om inte sitt eget liv så i alla fall sina karaktärers liv och upplevelser. Man glömmer bort sig själv i arbetet med att forma personernas öden och låta dem utstå det ena och det andra för att gå starkare ur de hårda och svåra stunderna. När jag sliter mig från skrivandet och stänger ner locket på laptoppen, tar jag dem med mig, tänker på dem istället för på mina egna bekymmer, plikter och problem. För en stund i alla fall.
Skrivandet blir på så vis en avkoppling, en vila och en glädje. Inte på något vis ett arbete eller en belastning.

Så jag borde vara glad över alla mina känslor, låta dem ta sin plats utan att försöka styra dem med förnuftets tyglar.

Annandag jul idag - önskar alla läsare en 
God fortsättning på julen 
som snart är slut alltså.

Lika bra att önska er ett riktigt 
Gott Nytt År
 på samma gång, ifall jag inte skriver fler inlägg innan Nyårshelgen.



onsdag 23 december 2015

En uppfriskande jul och nystart för 2016

Dan före dan är det idag. Och jag har just fått hjälp av min arbetssupport att reparera Office-programmen i min privata dator, bästa julklappen kanske? Vi får se imorgon... Men jag har haft alltmer strul med fr.a. word, troligen sen jag installerade Office 10. Tipset var att via kontrollpanelen välja Program och Program och funktioner och Microsoft Office. Markera och välj Ändra och sedan Reparera.

Hade velat lägga in en härlig vinterbild härifrån "mörka Småland" men får nöja mig med en av de många tomtar vi har här i byn. Den är åtminstone frostnupen. Tomtarna har i skydd av mörkret smugit sig hit, de sitter helt stillsamt utan att röra ett barr så länge man inte tittar på dem. Kan gissa att de kurar ihop sig och fnissar och räcker ut tungan kanske... när man vänder ryggen till. Mysiga är de i alla fall och gör sitt till för att skapa julstämning.

Jag är dåligt aktiv här på bloggen och märker att jag inte har rapporterat hur det gick på Kronobergsmässan 21 november, en dryg månad sedan redan! (Rimmar, ser ni det? Tränar inför nattens julklappsrimmande...). Det gick i alla fall bra, jag sålde mer än föregående år, vilket inte är så mycket att skryta mer, ett drygt tiotal av mina egna och några av Caroline Hurtigs. Men fick även trevliga nya bekantskaper och tre nya böcker med mig därifrån.

Har påbörjat läsningen av alla tre faktiskt.
Den till vänster är så tunn att den passar att ha med sig när man ska till någon läkarmottagning (vilket jag gör rätt ofta, med maken).
Den i mitten är på engelska och lite svårläst emellanåt för tekniska beskrivningar, men annars spännande nog.
Den till höger läser jag högt ur för maken - men gjort paus nu för att läsa Per Jensens Hunden som skäms, som jag köpt av en jultidningsförsäljande grannflicka.
Får väl bli recensioner på dessa så småningom.

Min käraste, alltid helhjärtat stöttande syster Anna dök upp på förmiddagen och höll mig sällskap samt gjorde sitt bästa för att locka köpare. Och efter lunch hade jag hjälp av min likaså älskade dotter Caroline och hennes sambo Björn, som hjälpte mig resten av bokmässedagen.

Det gjorde att jag fick uppleva skillnaden igen på att stå bakom bokbord och att passera framför... Jag är nog lika kass på bådadera. Är inte särskilt förtjust eller duktig på att bjuda ut mina egna böcker, lättare med min förlagskollegas trilogi. I år hade jag en korg med egenskapade julkort och julklappsadresser som min gamla klasskamrat EvaBritt har skickat mig stämningsfulla foton för (se nedan). Till min uppriktiga och stora förvåning fick jag inte sålt en enda av dessa billiga kortpåsar. Ett par stycken bläddrade lite, en frågade om de var självhäftande, men ingen ville köpa. Jag som tänkte att just detta skulle dra folk fram till min del av bokbordet.
Finns väl alldeles för mycket av den varan antar jag.
Med på bilden är också Björns kusin Mikael, längst till höger. Alla tre har egna bokprojekt på gång som jag önskar dem all lycka med!

Att gå runt bland alla författarkollegors bokbord är ett tveksamt nöje. Man skulle vilja köpa mycket fler böcker, men jag vet ju att tiden inte räcker till att läsa allt. Och då är det svårt att alltför intresserat studera de olika verken. Man vill ju inte se ut som att "njae, den där boken verkar inte vara nåt av intresse". Och jag lyckades missa alla seminarier och författarsamtal.

Detta att delta i bokmässor är verkligen något man inte blir expert på så där i brådrasket, krävs nog mångårig träning! Till hösten blir det den största utmaningen av alla, då ska vårt förlag Antares vara med på Stora Bokmässan i Göteborg (eller "vårt", det är Caroline Hurtigs förlag. Och hon är snäll nog att ge ut mina böcker också).

Men nu ska jag ägna mig åt familjen och förberedelserna inför den snart infallande julaftonen.

En riktigt härlig och mysig GOD JUL
och ett GOTT NYTT ÅR fullt av roliga händelser
önskar jag alla läsare av såväl mina böcker som denna blogg!


söndag 6 december 2015

Julpyssel

2015-11-22 08.23.28
Idag är det mindre än 3 veckor kvar till julafton... Som vanligt går decemberdagarna så ofattbart snabbt förbi, som om det saknades en vecka. Ändå är det numera en så enorm skillnad tiden före jul, mot tidigare år. Hela barnens uppväxt (har tre stycken som nu alla är över tjugo) ägnade vi en hel del tid åt julpysslande. Och julpyntande. Och julkalendrar med små paket, ett för varje dag. Självklart hade vi en adventsstake som vi ofta glömde tända varje dag men som ändå stod där på matbordet. Julblommor fanns det lite här och var. Jag bytte gardiner och dukar. Skrev julklappslistor, mest då vad vi skulle ge barnen och övriga släktmedlemmar som farmor och mormor och kusinfamiljerna. Och sedan en rad med julbrev och julkort, ja håhåjaja.
Nu är det bara maken och jag härhemma. Och jag orkar inte lägga tid på detta. Känns rätt meningslöst. Har i alla fall en enkel julstjärna jag köpt på ICA. En amaryllis fick jag av en svägerska. Adventsstakar i fem fönster lyser dygnet om. Men någon med fyra stearinljus har jag inte fixat. Inte heller någon krans på köksdörren. Brukar bli en vacker grangren med små röda kulor i och en röd sidenbandsrosett. Kanske jag fixar det längre fram. Får hem två av barnen ett par dagar före jul så då kanske den rätta julstämningen infinner sig.
Sedan är det väl en åldersfråga också. Mina fingrar är inte så pysselvänliga längre, förutom att inspirationen försvunnit. Finns väl ett samband där. När det barnen producerade blev finare än det jag förmådde få ihop själv försvann den där riktiga pyssellusten... Och så är det ju en prioriteringsfråga. När det är ont om tid så finns det så mycket annat jag hellre lägger den på. Och tid, det är det alltid för lite av.
Min mulna sinnesstämning hänger delvis ihop med att jag fått avbryta en avlösningshelg* hos vänner eftersom maken fått någon form av magsjuka. Ville ha hem mig. Och han har ju rätt i att det inte är så lämpligt att hemtjänsten kommer hit ifall det är smittsamt. De kan ju inte heller pyssla om honom så som hans egen maka. Verkar dock ha vänt nu. Bara jag nu inte blir smittad för vem ska då ta hand om mig?
*avlösning kallas det när hemtjänsten kommer ut för att den anhöriga ska få komma bort från hemmet och göra egna ärenden/vila ut. Man har rätt till ett visst antal kostnadsfria sådana timmar, glömt hur många och det kanske varierar från kommun till kommun. Typ 20 i månaden tror jag.