söndag 29 november 2015

Ljusets väktare

Det kan vara hög tid med en recension här i bloggen nu. Jag har en bok liggande som jag läste för några månader sedan men som jag glömt skriva om. Annat kom emellan, som det kan vara ibland. Så jag har den inte i alldeles färskt minne men har några anteckningar som hjälp.


Titel: Ljusets väktare
Författare: Marie-Louise Fritzén
Förlag: Hoi förlag
Tryckår: 2015
Antal sidor: 269
Går att köpa både som bok (kartonage) och e-bok bland annat från Adlibris och Bokus.
Författaren har en blogg där man kan läsa mer om boken och bakgrunden.
Hon har tidigare (2014) skrivit boken Spegelblänk som jag inte har läst.




Handlingen som den beskrivs på bokens baksida: I en tid då den självständiga adeln i södra Frankrike njuter av livets goda vid kärlekens hov planerar påven i Rom att utrota kättare och kväsa alla åsikter om frihet och jämlikhet.
Den nyfödda Elisèau lämnas att växa upp hos en släkting efter att modern mördats. Hennes far, riddaren Enricx, vill hämnas sin älskade men måste ta sold hos greven av Foix för att förtjäna sitt och dotterns uppehälle. När påvens män trappar upp jakten på kättare och sympatisörer hämtar Enricx sin halvvuxna dotter till slottet Foix där hon får öva stridskonst såväl som latin och hovetikett. Elisèau är en självständig själ och hennes mod och viljestyrka för med sig både kärlek och sorg medan påvens armé rustar för att invadera landet.

Om författaren står bland annat att hon har ett starkt historieintresse, främst för tidsepoker med liberala värderinga och hoten mot dessa och hon skriver gärna om starka kvinnogestalter.
Hennes manus innehåller ofta övernaturliga inslag och en hel del kärlek.

Vad är då detta för sorts bok? Vilken genre? Jag tycker själv att det är en blandning mellan historisk roman och fantasy. Det är både en styrka och en svaghet i mina ögon. Jag gillar när fantasin utmanas och handlingen lämnar det helt verklighetstrogna. Och en historisk miljö är ju vanligt i fantasygenren. Här är jag ofta osäker på var gränsen går mellan vad som är historiska fakta och fiction. Kan för lite om denna tidsepok så jag väljer att se det som helt påhittat. Jag har inte läst på författarens blogg om bakgrundsfakta, vilket nog hade varit en fördel.

Språket i boken är utmärkt. Hittar väldigt få fel, den är noggrant redigerad, vilket är ett stort plus. Bläddrar man lite snabbt ser det lockande ut, med korta stycken och en hel del dialoger.

Karaktärer och miljöbeskrivningar har jag inget att anmärka på. Särskilt de senare är målande och utförliga.

Något som utmärker författarens stil är alla dofter. Exempelcitat: Doften av vaxljus, välkryddad mat och vin i överflöd späddes ut med unkna kroppsvätskor och festglada människors andetag.

Matbeskrivningar har jag själv gärna med i mina böcker, tycker också det är intressant att läsa om mat i andras böcker. Ett exempel: Läckert anrättad gås fylld med äpple, selleri, timjan och lök dukades förstås fram på Martinmas, men också pajer, rostade kastanjer och sötsaker som glaserad ingefära och croissanter med mandelfyllning. Visst vattnas det i munnen?!
Här förekommer också mycket våld och blodiga scener. Och en hel del romantik.

Ett litet minus är namnen. Det är svårt att hålla rätt på alla franska adelsmän, vilka som stödjer vem i stridigheterna och varför. Där gav jag snart upp får jag erkänna, och koncentrerade mig på huvudpersonerna.

Omslaget gillar jag, det är intressant med borgen i bakgrunden och den gamla kartan man skymtar där ovanför. Snygga färger också, lockande och ödesmättade. Titeln i guld är pricken över i.

Ingenstans kan jag hitta någon uppgift om att detta är den första delen i en serie, vilket man får intryck av när man läser slutorden. Det känns som att författaren planerar en fortsättning. Jag hoppas det för jag läser gärna mer om denna intressanta flicka med sina övernaturliga förmågor hon knappt hinner komma underfund med innan boken tar slut.

onsdag 25 november 2015

Svartänglar, demoner och ödesgudinnor...

Idag blev jag klar med lyssnandet på MTMs inläsning av Månfolkets land, som är andra boken i serien om Själarnas öden, författare Caroline Hurtig. Har skrivit en recension tidigare... nej men har jag inte det?? Hittar ingen, det var konstigt... Kanske har jag Carolines böcker för nära mig eftersom vi delar förlag. Tagit för givet att jag skrivit recensioner på dessa fantastiska böcker...

Nåja, då får jag göra det nu. Hellre en gång för mycket än för lite!
Men vill först bara berätta hur det är att lyssna på en bok som man korrekturläst. För vårt samarbete i förlaget innebär att vi korrektur/redigerings-läser varandras bokmanus (från del 2). Att göra det är tyvärr inte så bra för läsupplevelsen. Att läsa med korrekturglasögon är som att lyssna på en liten futtig batteriradio jämfört med att höra via dyra stereohörlurar! Jag har verkligen njutit varenda minut ...

Böckerna jag talar om är alltså:

 som är först i serien, och följs av del 2:
 Författaren själv är hälften så gammal som jag och ser ut så här:


Böckerna kan köpas via nätbokhandeln (tex Bokus eller Adlibris) eller direkt från hennes förlag, som heter Antares förlag.

Carolines värld innehåller en rad olika väsen där människorna är de minst intressanta, även om de får en större roll i tredje boken (Ur nattens mörker) som kommer ut nu i dagarna. Världen innehåller flera olika dimensioner där vår egen bara är en i mängden. Centralt finns ödesgudinnorna, som är fem till antalet och ser varandra som systrar. De bestämmer öden för "sina" själar och följer deras liv - inte alltid följer själarna dock sina öden... Svartänglarna är inte så svarta som man kan tro, mer avslöjar jag inte om dessa viktiga varelser. Demoner finns av olika slag och de är mer eller mindre illasinnade. Hybrider är en egen sort som liknar människorna, men är mycket starkare och snabbare. Utöver detta finns det alver, troll, tomtar ... har jag glömt något?

Karaktärerna, dem älskar jag. Har ju följt de olika huvudpersonerna genom hela tre bokmanus! Miljöbeskrivningarna är alldeles lagom utförliga, lämnar plats för lite egen fantasi men styr ändå så man inte hamnar helt galet. Och gestaltningen - alltså sättet att beskriva hur någon känner genom vad de gör, typ - den är så bra att jag tänker att det inte vore så svårt att göra om texten till filmmanus. Handlingen - fattar inte hur Caroline kan hitta på så mycket variationer på hemskheter som drabbar hennes karaktärer! Men det är inte bara spänning i böckerna, utan gott om värmande, gripande romantik och även ett stänk av humor.

Omslagen slutligen är så snygga att man skulle kunna ha dem som tavlor på väggen ...

Har jag då ingenting negativt att komma med? Jo, en sak. Språket i första boken, Ödesgudinnans val, är inte så bra. Skulle behövt en bättre korrekturläsning före tryckningen. Men det ska vi fixa till e-bokupplagan som kommer nästa år enligt planerna. Håller helt med bloggaren som glömde felen när hon upptäckte hur bra boken var, läs här!

Tilläggas kan att Caroline även gett ut en fristående bok, Tjurnatten. Även den kan jag varmt rekommendera, fast läs gärna de två andra först eftersom det finns ett visst samband ...

måndag 23 november 2015

Bloggen är äntligen uppstädad

Ägnade en stor del av söndagen till att fixa till bloggens utseende och innehåll. Tog bort en flik (Omdömen). Hade egentligen tänkt ha en flik per bok, men dottern min, som hjälper mig med allt jag inte klarar själv, sa att det snart blir för trångt... Istället har vi lagt in länkar till dolda sidor inne i texten. Så under Mina böcker kan man hitta en länk till omdömen om respektive bok. Och för varje riktig recension finns länkar till bloggen där den blivit publicerad.

Är riktigt nöjd nu, som efter att ha storstädat en garderob eller några köksskåp.
Titta gärna runt i bloggen och kommentera eventuella brister eller fel. Och förtjänster.

Att detta blev av just nu är förstås att den tredje boken i min serie nu är ute. Så den måste ju få sin plats. Ännu saknas omdömen om denna bok, Kvinnan med silverhåret, men hoppas det ska komma recensioner så småningom.

Det var så trevligt att städa och gallra bland alla omdömen och recensioner! Tänk att så många tycker så mycket om det jag har skrivit ... Mådde så bra och humöret var soligare än vädret som ändå var rätt fint.

Idag ska jag avsluta med en himmelsbild igen, det var länge sedan! Såg dessa märkliga cirklar på himlen på hemväg från en arbetsresa. Något flygplan som roat sig? Dessutom en praktfull solnedgång.


torsdag 19 november 2015

Kvinnan med silverhåret ute nu ...

Lite lätt lagom till min födelsedag har jag nu fått hem del tre i min serie om Ön. Från tryckeriet alltså. Fast de flesta exen har min förlagskompis Caroline Hurtig hand om. Det är hon som gör grovjobbet, alltså ser till att sälja böckerna. Både direkt från förlaget och via nätbokhandeln. Man kan nu köpa Kvinnan med silverhåret i alla fall från både Bokus och Adlibris! Den är så färsk att Adlibris fortfarande saknar omslagsfoto. Men framsidan kan man se på Bokus eller här.

På lördag ska jag göra lite försäljningsnytta själv, fast jag tycker det är baksidan med att skriva böcker. Att sälja dem alltså ... Jantelagen antar jag. Men självförtroendet växer med varje positiv recension eller kommentar. Nu är det i alla fall dags för vår lokala bokmässa, nämligen Kronobergsmässan på stadsbiblioteket i Växjö. En riktigt stor historia faktiskt med ett 70-tal författare på plats. Blir tredje året i rad för mig. Brukar inte sälja så många ex, men gissar att i alla fall biblioteket gör som ifjol och köper ett par ex. Har även Caroline Hurtigs böcker till salu, lite som lockbete för mina egna också ...


Nytt för i år är att jag tänker sälja vackra kort som jag gjort från foton min gamla kära klasskamrat Eva Britt Andersson tagit och förvandlat till små konstverk ... Det blir dels små presentlappar, dels något större dubbla kort att fästa vid paketsnöre till exempel.Något jag själv ofta saknat. Lägger några stycken i förslutningsbara plastpåsar som jag köpt på Ink Club. Tusen stycken för under hundralappen... Så är det nån som vill köpa en förpackning på 100 så har jag det med till salu! Påsar alltså. Tänker mig att en sådan påse för kanske 5 kr kan locka fram folk. Själv är jag alltid lite rädd att börja bläddra i andras böcker, tycker det känns jobbigt att lägga ifrån sig boken utan att köpa den.

Vi får se hur det går med detta, slår det väl ut kanske jag utvidgar och börjar sälja från bloggen. Man får förresten bokmärken gratis på mässan, finns ett motiv till varje bok. Min dotters verk!

Tulpaner på burk, fint eller hur?!

Till min stora glädje och lättnad kommer dotter Caroline och hennes sambo till bokmässan vid tolvsnåret och hjälper mig resten av mäss-tiden. Jag vill ju gärna gå runt och kika på mina kollegors bokbord, kanske höra ett och annat föredrag.

Denna bokmässa blir en liten uppvärmning inför 2016 då mina böcker och jag ska vara med på den STORA bokmässan i Göteborg! Fast dit känns det väldigt långt nu när vi inte ens passerat Jul ...

fredag 6 november 2015

Min tredje bok är här!


Nu är den här, del tre i serien om Ön, alldeles nyfödd ur tryckeriets varma pressar... Och varmt och tryggt omgiven av min dotters fantastiska omslag! Träd spelar en rätt viktig roll i denna bok, inte helt vanliga sådana utan JÄTTELIKA lövträd,samlade i en skog med alldeles speciella invånare. Därav alla löven på omslaget. Efter tvåan, Delad identitet, med sitt lite dystra och dämpade omslag känns det härligt med denna varma, gröna färg, eller hur?

Min förlagskollega Caroline Hurtig på Antares förlag håller på med att förbereda utsläppet på bokmarknaden. Jag har gett henne fria händer att bestämma när den ska gå att köpa. Hon måste ju få lite tid på sig så hon är beredd när alla köpare kastar sig över henne...

Nä nä, jag vet. Jag har ingen jättestor upplaga och ett begränsat antal läsare, men det är ändå många nu som frågat efter del tre. Och jag känner mig så stolt över att ha nått ända hit!

Och nu då? Jo nu får jag ta tag i nästa manus, det blir någon av mina fristående, antagligen Den tunna hinnan jag kommer lägga min tid på. Ett manus som alltså faktiskt redan har en titel! Hoppas den ska bli klar till nästa höst.