lördag 28 februari 2015

Kent - för medelålders tanter?

Jag har en pinsamhet att bekänna.
Innan min dotters pojkvän Björn glömde en cd i vår bil, hade jag ingen aning om vad Kent var för något. Måste klart hört deras musik på radio en och annan gång men eftersom jag mest väljer P1 så har det inte varit ofta.

En dag när jag var ute på vägarna med bilen råkade jag sätta på på Björns skiva (Tigerdrottningen) och gillade den.
Lyssnade igen nästa gång jag körde bilen och började fastna på allvar.
Fick sedan  en annan av deras skivor i julklapp av dottern med pojkvän.
Och nu har jag till min egen förvåning och stolthet lyckats föra över båda två via min dator till mobilen!
Så nu kan jag lyssna till Kent även i skogen, inte bara i bilen. Tycker mer och mer om deras musik.

Varför skriver jag ett blogginlägg om en svensk popgrupp?
Jo, det beror nog mest på att jag läste en krönika i Smålandsposten av en kvinna som ser ut att vara åtminstone 40+ på vinjetten.
Så här skriver hon:
På väg till jobbet lyssnar jag på Kent, som så många gånger förr. Kan inte låta bli att börja fundera på schablonbilden av en Kent-lyssnare: Svårmodig yngling eller medelålders tant med känsloanspråk.
Vad menas med känsloanspråk frågar jag mig? För det blir väl i den kategorin jag själv hamnar...

 När jag googlar på Kent inser jag att detta uppenbarligen är ett väldigt känt och populärt svenskt band. De har enligt deras webbsida kent.nu vunnit 19 Grammisar sedan 1995 och även andra priser. Och de sjunger på svenska, inte illa!

Om du som läser detta inte känner till deras låtar så kan jag särskilt rekommendera Tigerdrottningen (2014). En av mina största favoriter där är La Belle Epoque. Vilken text! Man kan hitta låttexterna på webbsidan där de står upplistade - de har verkligen producerat en oerhörd massa låtar!


Här borde jag ju egentligen haft en bild på bandet men vågar inte, är för dålig på det där med vad man får lov till. Istället tänker jag på en helt annan sång än deras, nämligen Ekorr'n satt i granen. Här har ekorren ätit färdigt och kilat vidare till nya granar.

torsdag 26 februari 2015

Första recensionen på Delad identitet

Nu har den kommit, den första recensionen på den tryckta versionen av Delad identitet - del två i serien på Ön - nämligen på bloggen Fantasygrottan.
Det är en lång recension, som huvudsakligen är positiv. Läs den gärna! Ska jag försöka ta fram det viktigaste negativa så är det väl att recensenten är lite besviken över att handlingen är långsammare än i Porten, att det handlar mer om huvudpersonens inre demoner än om yttre omvälvande händelser. Hon tycker inte att jag följer "storylinen" från Porten, som man bör och förväntas göra i en serie.
Men det glädjer mig att hon har bara positivt att säga om mitt språk, vilket hon tycker har utvecklats i rätt riktning. Mitt sätt att skifta perspektiv dvs byta synvinkel mellan olika karaktärer, fyller henne med beundran ... Jodå så skriver hon minsann.

Jag föstår hennes kritik angående handlingen. När jag skrev Delad identitet var mitt humör inte det bästa. Det avspeglades på skrivandet vilket skapade en mörkare bok, mer analyserande kanske. Läs gärna en annan recension skriven av bloggaren Björn Wirén, som läste det otryckta manuset för nästan precis ett år sedan.

Jag hoppas och tror att Fantasygrottans bokbloggare kommer tycka mer om min tredje bok, som nog kommer bli både min tredje och fjärde eftersom den är för tjock för en volym. Den är mer som Porten, med gott om - som jag själv tycker - intressanta karaktärer att följa och fästa sig vid. Där är huvudtemat tankeläsande, en inte bara positiv egenskap. Dessutom introducerar jag ytterligare en värld. Längtar själv efter att få ut den i tryck!

onsdag 25 februari 2015

Naturen vi älskar...

Hade förmånen att få besöka Hindens rev i helgen. Det är en långsmal, svärdsformad udde som sticker ut 5 km i Vänern. Tog en rad riktigt vackra foton som jag delar med mig här i brist på något vettigt att skriva om.






torsdag 19 februari 2015

Bokrea!

Porten är med på bokrean på både Adlibris och Bokus. Så finns det någon som tvekat över om det var värt priset att beställa, så har ni chansen nu. 85 respektive 95 kr bara. Enligt min försäljningschef (haha) Caroline Hurtig är det redan flera som har förbokat Porten på rean! Och det är ju roligt även om inkomsten blir lägre.

söndag 15 februari 2015

Att hitta tråden igen

Jag är igång med skrivandet igen! Eller... jag försöker i alla fall. Det har gått nästan femton månader sedan jag skrev i något av mina manus sist. Om man inte räknar redigeringsändringar, vilket är vad jag ägnat mig åt dessa många månader. Nu har jag bestämt mig för att det är hög tid att sätta igång igen. Jag har valt manus nr 5, med arbetsnamnet Den tunna hinnan. Det är det manus som jag hunnit längst på av de tre jag påbörjat. Detta kommer bli en helt fristående bok och förhoppningsvis inte så tjock som Porten. Jag gissar att det är högst en fjärdedel kvar att skriva.

Men fy sjutton vad det är trögt!

Jag har ändå läst detta manus högt för maken under januari och har fräschat upp minnet. Ändå måste jag backa tillbaka gång efter annan för att kolla upp detaljer som fallit ur minnet. Som exempelvis: När gav sig Leira och byledaren iväg? Var det efter frukost eller senare på dagen - när är det rimligt att han återvänder? Utan henne förstås, det är en viktig detalj jag inte missar. Och Moran, vet han var Shairams tält ligger?

Tyvärr har jag inte tillstymmelse till nedskrivna stolpar för vad som ska hända. Jag har bara suddigt för mig hur boken ska sluta. Det får jag ångra nu. Jag rekommenderar INTE att man gör så långa uppehåll i sitt skrivande.

Samtidigt känns det väldigt bra att ha satt igång igen. Jag har skrivit en halv sida i alla fall denna kväll. Hälften av sidan 231... Jag har ingen brådska - den bok som står i kö för att ges ut i år är del 3 i serien om Ön, detta manus får vänta på sin tur!



Sportlov för många skolbarn nu. Själv bjöd jag maken på het choklad med vispad grädde och chokladspån häromkvällen. Gott!

lördag 14 februari 2015

Vinter ...

Fler vinterbilder innan snön töar bort nästa vecka. Snart vill man ju bara se krokus, tulpaner och flyttfåglar! Men visst är det vackert med snö! Särskilt i kombination med molnslöjor och sol.







lördag 7 februari 2015

Redigering

Förvånande, och kanske förfärande mycket tid vid skapandet av en bok, går åt till redigering. Det är inte så lite frustrerande, när man hellre vill skapa nytt, skriva. Samtidigt ger det också en klar tillfredsställelse att känna hur texten växer ut, förbättras och slipas.

Vid sidan om själva historien, miljö- och handlingsbeskrivning, har vi de små detaljerna, där de allra minsta är skiljetecknen. Det ska finnas en bok om just skiljetecken, som jag tror att jag har köpt men inte vet vad den har hamnat. Utlånad kanske? Skiljetecknen är viktiga! Hur och var sätter man till exempel bäst punkt respektive komma? En alltför lång mening gör att spänningen, tempot saktar av, man tappar fokus, i värsta fall intresset. En kort mening är mer kraftfull, spänningsladdad, i bästa fall. Men kan också verka avhuggen, ofärdig. Ordningen av bisatser kan behöva ses över, att byta plats på dem ger ibland en står förbättring.

Replikerna är en annan viktig detalj. Ny rad när en annan person tar över ordet - det är rätt självklart. Men om samma person håller låda en längre stund, när ska man bryta av och ge lite andrum? Kanske med någon händelse, att talaren tystnar, suckar och kanske kastar en blick ut genom fönstret.

Styckena får inte bli alltför långa, tycker jag. Även i romaner av kritikerrosade författare (som nuvarande nobelpristagaren) kan man se hela sidor utan ett enda byte av stycke. Det ger ett tungt och frånstötande intryck. Inget lättar upp texten så mycket som några rader med repliker. Gärna korta sådana. När jag överväger att läsa/köpa en bok bläddrar jag lite snabbt igenom den. Är det sida upp och sida ner med oavbruten text avstår jag.

Att använda egennamn kontra han/hon är något man får känna av. Att upprepa namnen för ofta blir tjatigt, men det får inte bli något missförstånd. Om två kvinnor pratar kan man inte skriva "sa hon" efter bägges repliker hur som helst. För författaren är det självklart vem som pratar, men kanske inte för läsaren.

Detta var bara några detaljer och det finns mycket att läsa i alla de böcker som skrivits om författande och skrivande i allmänhet. Jag har nu ägnat det senaste året åt redigering. När det blivit lite för intensivt känns det uppfriskande att ge sig ut i Snöfriden...
Vårt hem i vinterskrud

Snöport

Hundarna är mina glada, snöiga följeslagare

Porten vintertid