tisdag 30 september 2014

Bokmässan och lite annat

Är tillbaka från stora fina staden Göteborg där den stora Bok- och biblioteksmässan lockat en massa besökare som vanligt. Och utställare. Vansinnigt mycket böcker av alla de slag. Så vem lägger märke till mina två som stod lite undanskymt i en hylla mot en montervägg?
Fick i alla fall tre ex sålda.
Men framför allt är ju detta en upplevelse av annat slag än en inkomstkälla. Jag har träffat en rad egenutgivande författare som jag tidigare bara sett på foto. Blivit några böcker rikare, men inte så många i år. Hann inte gå runt så mycket och tur är väl det - har så många olästa böcker på hög redan.


Tillbaka i Björnamo har jag nu fullt upp med inte bara mitt vanliga fiskjobb, utan även efterarbetet som kassör i Egenutgivarna. Det är min uppgift att se till att mina författarkollegor får ut sina respektive försäljningsinkomster. Det blir förstås en rapport till bokföringsfirman med.

Men mitt i allt fick jag igår ett telefonsamtal från en blomsteraffär. Jag hade en blombukett att hämta ut. Det händer inte ofta! Eftersom vi bor på landet kör de inte ut, men vad gör det. Ärenden till stan har jag minst två gånger i veckan.
Nyfiken var jag förstås på vad det skulle stå på lappen som var fästad bland blommorna:
"Grattis från Miranda m.fl."

Detta har satt myror i skallen på mig, för man kan ju tolka det som att det är från Miranda och hennes vänner som jag har skapat i min första bok Porten ...
Känner en Miranda men varför skulle hon skicka blommor till mig? Vet att hennes syster och mamma tycker mycket om Porten men tror inte hon själv har läst den.

Så imorgon får jag ringa blomsteraffären och snoka rätt på givaren...

Andra glädjeämnen är att man nu kan hitta mina böcker till verkligt lågt pris i nätbokhandeln. Även Caroline Hurtigs böcker, hon som jag delar bokförlag med. Eller rättare sagt, hon ger ut mina böcker på sitt förlag Antares.

Eller vad sägs om 129 kr på CDON.COM! Det är inte många kronors vinst de får med det låga priset. Fast det tillkommer förstås frakt, om man inte lyckas handla för över 1000 kr ...

lördag 20 september 2014

Delad identitet har kommit!

Nu har jag fått hem min pinfärska andra del i serien om Ön! En mindre sändning bara, det mesta har gått till Antares förlag som sköter mesta delen av både marknadsföring och försäljning av mina böcker.
Tänk att det nu blivit plural... MINA BÖCKER, inte längre bara MIN BOK!

Härlig känsla att det nu blivit en färdig bok av min fortsättning på Porten. Och del tre är nästan klar den med, hoppas kunna ge ut den till våren eller i alla fall under 2015.

Men det är ändå inte den mest aktuella boken för mig nu; håller på med högläsning en stund varje kväll för maken ur mitt första fristående manus, färdigt till ca 4/5. Arbetstitel Den tunna hinnan.
Kan inte bestämma mig för vilket manus som jag är mest nöjd med ...

Har uppdaterat sidan om Mina böcker, där står nu priser på både Porten (i nyutgåva) och Delad identitet!



onsdag 17 september 2014

Löftet - en ny roman av Mari Åberg

Första maj i år skrev jag här i bloggen om Mari Åbergs första bok i en planerad trilogi. Den har den lockande  titeln Och kvar stod en röd resväska. Del två heter kort och gott Löftet. Den är utgiven på Lava förlag i en mycket tilltalande, mjuk bindning, tror det heter dansk. Invikta flikar. En snygg inlaga med. Omslagsbilden i mjuka, grårosa toner. Ja, ni ser ju själva.

Där Och kvar stod en röd resväska hade en kvinnlig huvudperson, har Löftet istället en manlig. Mari har inga svårigheter, tycker jag, att krypa in under skinnet på det motsatta könet. Vi får följa Göran från en dramatisk händelse i barndomen år 1929 fram till där han påbörjat en utbildning. Däremellan flera hårda år framför allt i det militära. Beskrivningen av hans vedermödor och avskyvärda upplevelser på både svensk och finsk mark är mycket trovärdig. Man märker att det ligger grundlig research bakom.

Bokens avslutande sidor beskriver ett viktigt möte och här binds de två delarna ihop. Mer vill jag inte avslöja om handlingen, annat än att den har verklighetsbakgrund.

Bokens starka sida är i mina ögon skildringen av hur Göran växer upp till man, vad som formar honom, vad han utsätts för och hur han reagerar på det. Tiden runt andra världskriget och levnadsvillkoren då skiljer sig dramatiskt från dagens samhälle och det gör den mycket intressant även ur historisk synvinkel. En svaghet kan jag tycka är att det egentligen inte händer något. Eller jo, det gör det ju, men det finns ingen riktig höjdpunkt, istället är det ett flytande berättat livsöde där man får vänta till tredje delen med att få svar på "hur gick det sedan?" En rak väg utan backkrön och stup. Men en väg man gärna följer!

Språket är grammatiskt helt okej och redigeringen grundlig. Jag är själv förtjust i tekniken med ensamma meningar som bryter av och ger extra tyngd åt vad de beskriver. Ett exempel: På sidan 40 beskriver Mari hur pojken Göran brukade vänta på en klasskamrat på väg till skolan. Var det en solig dag såg han henne redan på långt avstånd, står det. Hennes kopparröda hår glänser i ljuset. Sedan på en ensam rad står det:
Det gjorde något med honom.
Hade den meningen legat inne i stycket hade den knappt märkts. Nu stannar man upp och tar in den. Snyggt!
Att blanda korta och långa meningar är ett annat knep som Mari väl behärskar.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Löftet är en skickligt berättad och proffsigt skriven historia där man efter sista sidan verkligen önskar att man direkt kunnat fortsätta med del tre.

tisdag 9 september 2014

"Skogen bra mot stress"

Nu är det bevisat - står det i dagens Smålandsposten: Skogen är bra mot stress. Det är ju det jag har märkt, att man mår så himla bra av skogspromenader! Det står att "en promenad i gammal skog med höga träd är välgörande för själen. Försök med personer med utmattningssyndrom visar att skogen kan väcka liv i livsandarna.
- Försökspersonerna blev mer harmoniska och gladare, säger Ann Dolling, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet.
I försöken togs 99 långtidssjuka med stress- och utmattningssyndrom ut i skogen under tre månader, två gånger i veckan och två timmar i taget."

Har man sen riktigt tur, råkar man passera mellan rätt sorts träd, nämligen de som utgör portar till andra världar ...


Giftiga javisst, men sååå vackra! Familjen flugsvamp med mamma, pappa och en rad med ungar...

söndag 7 september 2014

Läsare behöver inte vara köpare!

Har ikväll återvänt efter en helg på Vrångö utanför Göteborg.
Kusinträff.
Tre manliga kusiner på makens sida, två av hans syskon och så respektive och ett antal barn/ungdomar. Underbart väder som medgav utesittande för såväl skaldjursfrossande som underhållningsaktiviteter.
Sex nya presumtiva läsare av min Porten ...

Så vad gör man då? Jo, man ordnar en paketlek! Idén egentligen något vi i släkten brukar roa oss med till påsk, som ersättning för gamla tiders påskpresenter/påskägg. Var och en deltar med (minst) ett paket, inslaget i valfritt papper. Paketen läggs mitt på det bord man samlats omkring. En tärning är sedan det enda man behöver. Låt den gå runt så var och en kan slå. Beroende på hur mycket tid man har (och tålamod), kan 2 eller 3 tärningsutslag vara giltiga. Vi valde 1,3 och 6. Får man något av detta är man berättigad till att välja ett paket ur högen.

Men så lätt är det inte avklarat! Nä minsann, när paketen i mitten är slut får man börja knycka av varandra. Paket med formen Always eller Merci brukar vara extra begärliga ...
Efter en viss förutbestämd tid (eller när man tycker det är lagom) kläs alla paketen av och sedan börjar den verkliga kampen! Samma princip; man avslutar efter en viss tid eller antal varv.
Givetvis brukar det bli några som blir utan. Kanske de som har flera då delar med sig. Eller kanske inte ... Det kan vara bra att ha några extra paket.

Denna lördagskväll stod vår familj för alla paketen. Och ett var just min Porten. Ett annat Caroline Hurtigs Ödesgudinnans val.
Till min tillfredsställelse blev Porten ordentligt omflyttad innan tiden var ute och makan till en av Göteborgskusinerna höll den i sina händer. Ödesgudinnan hamnade hos min Ängelholms-svägerska (på den sidan släkten har de redan läst Porten).

Men vad har jag då vunnit på detta?
Ekonomiskt ingenting utom att den nya ägaren kanske köper Delad identitet sedan när den kommit ut. Om hon tar sig igenom Porten.
MEN kanske hon lånar ut sitt exemplar vidare så ännu fler kommer att läsa min bok. För det är ju så att varje exemplar kan ha fler än en läsare! (Jaja, okej då, erkänner att somliga "Portar" kanske inte får någon läsare alls utan blir liggande bortglömda ...)

För det är ju det som är målet, att så många som möjligt läser mina böcker och uppskattar dem och trivs i min fantasivärld. Bekymrar sig för mina karaktärer och fängslas av deras upplevelser. Får en egen positiv upplevelse när de läser. Att det sedan är tvunget att även sälja böcker är ett nödvändigt ont för att ha råd att trycka nya utgåvor och fortsättningar.

Kvällshimmel över Vrångö hamn. Fartygsmaster i bakgrunden.

onsdag 3 september 2014

Delad identitet väntar på utgivning!

Nu är manuset till Delad identitet - min andra bok i serien om Ön - på tryckeriet! Liksom en andra upplaga av Porten. Caroline Hurtig på Antares förlag har lagt in båda på Bokrondellen (varifrån bokhandlarna beställer sina exemplar, inte allmänheten alltså). Det går därför att redan nu förboka Delad identitet Bokus. Men man kommer även att kunna köpa böckerna direkt från mig eller från Antares förlag.
Vi räknar med att de ska bli tryckta i tid till Bokmässan i Göteborg, liksom Caroline Hurtigs del två i serien om själarnas öden. Den heter Månfolkets land och är en fortsättning på Ödesgudinnans val. Fina titlar, eller hur? Det hörs nästan på titlarna hur spännande de är ...

På Bokmässan kommer vi ha tio ex av vardera titeln i Egenutgivarnas monter. Men man är inte med där för att i första hand få sälja böcker, det brukar inte bli så många har jag hört. Nej, man är med för att det är roligt och även bra att synas lite. Marknadsföring ... Som kassör i föreningen måste jag ändå vara med där, liksom Caroline som är sekreterare.

Det där med titlar är svårt. Porten hittade jag på nästan direkt, det kändes väldigt logiskt. Delad identitet var lite klurigare. Läste på en del om psykiska sjukdomar och diagnosnamn innan den titeln hade satt sig på plats. Mitt tredje manus (som jag hoppas blir bok till våren, eller i alla fall under 2015), det har jag hittills misslyckats med att namnge. Introducerar där ytterligare en ö och nya huvudkaraktärer. Kanske Caroline kan hjälpa mig hitta rätt titel när hon så småningom har läst det manuset. Efter den tidskrävande bokmässan.
Kanske Silverfolkets ö. Fast den är så stor att den är som en hel värld. Så kanske hellre Silverfolket från Storskogen. Fast det handlar inte så mycket om själva folket, bara om några få individer. Och en annan lika viktig huvudkaraktär kommer från vår värld. Suck så svårt ... Men jag har ju minst ett halvår på mig, kanske kommer namnet till mig när jag gör den sista redigeringen.


Något helt annat till slut: Vi har ett plommonträd som vissa år bär så mycket frukt att grenarna knäcks. Andra år får man leta med blicken och hittar bara enstaka. I år växer det tre stycken tätt tillsammans på en gren precis i ögonhöjd, som jag får väja för när jag går stigen ner mot grinden som leder ut i skogen. För övrigt har jag bara upptäckt fyra till.
Det är ju alldeles uppenbart att trädet ursäktande håller fram detta åt mig: "Se här, du får dessa av mig och förlåt mig för att jag inte orkar åstadkomma mer i år!"