tisdag 29 april 2014

Andra Världars bokmässa 2014


Har varit på bokmässa igen! Den andra vad avser min egen bok, Porten. Den första var Kronobergs bokmässa i höstas.Jag återvände därifrån 4 Porten fattigare och 7 böcker, 2 e-böcker samt 1 ljudbok rikare! Det var väl ett gott byte!

 Läs gärna  mer i ett innehållsrikt inlägg hos Caroline Hurtig! Andra Världars bokmässa arrangeras av Anna Vintersvärd - hitta mycket mer på hennes blogg!

Efter att själv just ha läst både Carolines och Annas innehållsrika inlägg känner jag att jag inte har mycket att tillföra. Bara att det var spännande och jättetrevligt, framför allt att träffa andra författare. Jag överlevde mitt högläsande; var faktiskt inte ens nervös när jag väl stod där, utan mest inriktad på att överrösta bakgrundsbruset. Det jag till slut hade valt att läsa var prologen, tyckte den var lagom lång och avslöjar inget väsentligt. Vi hade 5 minuter på var och en och jag hade tränat med tidtagning några gånger kvällen innan. Det är svårt att läsa långsamt nog, men jag tror det blev ca 4½ minut inklusive kort presentation av mig själv. Bilden har jag fått av Caroline H, tack!

Några foton till:
Caroline vid vårt bokbord.
Häftigaste bordet?


Böckerna jag inte kunde motstå...

Jag vill definitivt återvända till Andra Världar nästa år! Då kommer jag ha både Porten och Delad Identitet att erbjuda besökarna! Tack Anna för att du orkade arrangera denna mysiga specialmässa även 2014.

fredag 25 april 2014

Bokmässa!

Ska iväg på bokmässa igen, dvs min andra med egen bok... Andra Världar i Jönköping. Hinner inte lägga länkar, men jag återkommer efter helgen med rapport!

Spännande...

torsdag 24 april 2014

I skuggan av ett ljus, av Marie Löfgren

På Bokmässan i Göteborg hästen 2013, sökte jag upp Egenutgivarnas monter i avsikt att bli medlem. Kunde förstås inte låta bli att även titta igenom de utställda böckerna. En bok jag föll för var I skuggan av ett ljus. Författaren Marie Löfgren fanns på plats och kunde dedicera ett ex åt mig. Nu har jag långt omsider läst ut boken och tyckte mycket om den!

Först lite om själva handlingen:
Thekla, en ganska vanlig snart 17-årig tjej, bor tillsammans med sin mamma, styvfar och styvbror i en småstad i de norra delarna av Mellansverige. Sitt namn har hon fått från Grekland eftersom hennes mamma hade ett förhållande med sin chef, en restaurangägare i Aten, där Thekla blev till. Hemmet är långt ifrån harmoniskt och trivsamt och Thekla har det tufft eftersom hennes mor inte bryr sig om henne.

I samband med en sommarfestival får Thekla en stark förnimmelse av att vara bevakad. När det sedan börjar en ny kille i hennes klass efter sommarlovet, märker hon att han är upphovet till denna känsla. Gabriel är inte som de andra pojkarna, utan verkar mer vuxen och betydligt mer intressant.Dessutom verkar han dras till Thekla på samma sätt som hon attraheras av honom. Snart är de häftigt förälskade i varandra.

Thekla får av Gabriel reda på att världens befolkning består av mer än bara människor. Där finns både änglar och demoner och även korsningar mellan dessa varelser och människor. Hela hennes världsuppfattning förändras. Snart befinner hon sig mitt i en urgammal maktkamp där det inte är självklart vilken sida Gabriel ska välja.

Mer är inte värt att jag avslöjar. Nu till själva boken. Omslaget först. Det är som ni ser svartvitt, eller snarare en gråskala. Inte alldeles vanligt men jag gillar det. Tittar man noga efter hittar man fler bilder än bara det mycket passande porträttet. Dessutom är denna bok inbunden, vilket gör den så mycket stabilare och trevlig att hantera.

Historien påminner mig om Twilightserien, vilket jag personligen inte har något emot. Här slipper man vampyrer och varulvar men har samma starka romantiska glöd. Jag hittar även andra likheter som jag inte vill avslöja, kan bara nämna att Thekla utsätts för både sorg, övergivenhet och fara. Hennes bästa vän Mia hjälper henne igenom när allt verkar hopplöst. Vänskapen är fint och trovärdigt skildrad.

Mycket plats ägnas åt att beskriva skoldagarna, lektion för lektion. Jag kan förstå om en del läsare tycker det blir för mycket, men samtidigt så är skoltiden en oerhört viktig del av livet i ungdomen. Marie beskriver detta utan att det blir långtråkigt. Ändå dröjer det lite väl länge innan det egentligen händer något mer dramatiskt. Jag får en känsla av att författaren lägger stor möda på att bygga upp miljön utan att jäkta fram spänningen - där skiljer sig boken från Twilight-storyn. Eftersom jag dessutom vet att det kommer minst en del till, har jag inte svårt att hålla intresset vid liv..

Dialogerna är nog det jag beundrar mest i boken. De verkar äkta och meningsfulla och blandas i lagom grad med agerande och miljö. Inte bara okej utan mycket bra! Miljöbeskrivningarna får också klart godkänt. Kan inte påstå att jag saknar något här.

Språket fungerar bra. Jag har däremot lite invändningar till styckeindelningen. Författaren bryter av med blankrad lite som det faller sig, inte bara där det är naturligt på grund av hopp i tid eller handling. Tack vare de många replikerna räddas utseendet - jag brukar bläddra lite innan jag väljer en bok. Är det en enda textmassa eller tvärtom bara korta stycken, känns det inte lika lockande att börja läsa.

Sammantaget så är detta en bok jag inte hade gissat var egenutgiven om jag till exempel lånat den på biblioteket. Och jag tvekar inte att rekommendera den! Särskilt för romantiker som gillar när det dessutom finns ett drag av fantasy.

I skuggan av ett ljus kan beställas från Pemalo förlag.
Den finns även att köpa på Bokus och Adlibris.

fredag 18 april 2014

Nedskärningar

Detta inlägg handlar inte om personalminskningar utan om att skära ner manus. Ett litet mellaninlägg i väntan på att jag hinner skriva färdigt recensionen på Marie Löfgrens I skuggan av ett ljus. (Här får jag impulsen att lägga in en smajlis, men avstår. Är ju varken mejl eller Facebook!)

Min första upplaga på 100 ex börjar ta slut så jag har planerat att ge ut Porten igen tillsammans med del 2 till hösten i samarbete med Antares förlag. Men först ska den då bantas ner. Både för att pressa tryckkostnaden och för att göra den lite mer lättläst. Men vad ska jag skära bort? Har inte fått så många tips från mina läsare, kanske jag på detta sätt nu kan få in mer?

Råttscenen ska bort i alla fall. Sedan tyckte Fantasygrottan att det är lite segt strax efter mitten (efter de första 300 sidorna) så där ska jag vara extra tuff - är min avsikt i alla fall. Flera läsare har retats med mig över all mat... även där kan jag minska ner men finns även de som uppskattat denna vardagliga touch. Så det kommer ändå finnas kvar en del sånt... Sedan skulle jag själv faktiskt vilja bygga på lite i en öm scen på slutet. Får se hur det blir med det.

En helt annan sak, lite tankeväckande och kanske ett tips till andra bloggare som läser detta. Jag frågade min dotter om hon hade något tips på hur jag snabbare hittar mina egna gamla inlägg när jag vill lägga en länk (som vid det där med smajlisar). Hon föreslog att jag skulle googla. Skeptiskt testade jag och minsann! Letar man på mitt namn och smajlisar (tex) så dyker det inlägget upp.
Google - hur klarade man sig utan den tjänsten förr i tiden?
Jo jag vet. Man använde uppslagsverk eller frågade klokare personer ...

Önskar alla mina läsare en riktigt glad och avkopplande Påsk-helg! 
Riset får symbolisera påskfirandet och räfsan nyttan och glädjen i att vårstäda i trädgården!

söndag 13 april 2014

Intervju med Marie Löfgren, författare

När vi var på bokmässan i Göteborg hösten 2013, köpte jag på mig en del böcker, bland andra I Skuggan av ett ljus, av Marie Löfgren. Det dröjde några månader innan jag kom så långt fram i min bok-kö, men nu har jag läst ut den och recension/omdöme kommer i senare inlägg. Först vill jag här presentera Marie, egenutgivande författarkollega, som varit snäll nog att besvara mina nyfikna intervjufrågor:

1. Berätta lite kortfattat om dig själv, vem är du?
Jag är Marie, en författare med mycket att vara glad för och många böcker som trängs med vardagslivet om att få komma på pränt. Jag bor i Ljusdal som ligger i Hälsingland och jag har präglats mycket av den lilla orten, på gott och ont.

2. Hur kom det sig att du började skriva?
Jag har så länge jag kan minnas haft lättare att uttrycka mitt innersta, känslor, åsikter eller passioner, i skrift än i tal. Behöver den där extra sekunden på mig att formulera mig men också stoppa mig själv genom att korrekturläsa alla ord så att de är på rätt ställe. Kanske en form av självcensur som inte riktigt fungerar när jag pratar. Som barn pendlade jag mellan att vilja bli sjuksköterska eller författare så drömmen har alltid levt med mig trots att jag länge inte trodde att jag hade en hel bok i mig. Jag skrev sagor i låg och mellanstadiet, dikter i högstadiet innan jag hittade novellerna i gymnasiet. Så skrev jag förutsättningslöst ett tag och satt efter flera år med en bok i handen.

3. Du har gett ut en bok, I skuggan av ett ljus, som är första delen i en serie om två, eller hur? Kan du berätta lite om handlingen i dina böcker och hur du fick grundidén?
Det stämmer. Jag redigerar just nu uppföljaren och den troligen sista delen. Jag har svårt för permanenta avsked så det jag håller det lite öppet. Kanske får jag för mig att skriva mer om Thekla i framtiden. I det okända bor rädslan kommer ut efter sommaren om allt går som det ska.

Böckerna handlar om Thekla som är en tonårig tjej från en ort inte helt olik min egen. Hon har det trassligt hemma och ett stort kontrollbehov som hindrar henne från att släppa någon nära. Men så träffar hon Gabriel som kanske är för bra för att vara sann. Han visar henne en helt ny värld och genom honom får hon reda på att hennes pappa inte är en gift grekisk krögare som hennes mamma hade en affär med utan en ängel som hennes mamma haft en mycket tillfällig förbindelse med. Gabriel som är en halvdemon tar in en helt ny typ av strul i Theklas liv.

Skrivandet började med Thekla. Hon flyttade in i mitt huvud och vägrade lämna det. En hel vinter bodde hon där och berättade för mig om hur det var att vara hon innan jag i mitten av februari började skriva ner det. I maj fanns det ett grovmanus i min dator och det var väl egentligen där själva jobbet tog vid. Redigeringen var tung och tog outhärdligt lång tid. Det dröjde till våren efter innan jag vågade visa texten för någon och då hade jag skrivit om det mesta minst tre gånger.

4. Vad skulle du säga är din största styrka i ditt skrivande?
Min fantasi, när jag vågar lita på mig själv, är min största styrka. Jag har för lätt att fastna i självkritik istället för att tro på min idé. När jag har kommit över självkritiken kan jag tycka att det är otroligt vad mycket som ryms i min hjärna.

5. Käpphästar vad gäller skrivande/redigering?
Om du med käpphästar menar favorittema måste jag väl svara att jag helst skriver om kärlek, gärna omöjlig kärlek. Den dynamiken som starka känslor som absolut inte får uttryckas skapar, intresserar mig. Det bor kanske en ohämmad romantiker inom mig, och det finns få saker så romantiska som att övervinna alla hinder för att få leva tillsammans med sin älskade. Det finns få situationer i den moderna världen där detta blir romantik och inte smutsigt och tarvligt i form av otrohet etc.

6. Vad inspirerar dig? Favoritförfattare? Vad läser du mest för sorts böcker? 
Jag läser mest ungdomsböcker med någon form av fantasy, helst övernaturligt i vardagen men förutom det gillar jag häxor, änglar, demoner, vampyrer, varulvar och i stort sett allt annat också. Mina fallna änglar är mycket inspirerade av Margit Sandemos Sagan om Isfolket som jag läste första gången när jag gick i högstadiet. Min absoluta favoritförfattare är Karin Fossum som mest skriver deckare. Men hon har skrivit en helt underbar bok som heter De galnas hus som jag rekommenderar till alla som inte redan läst den.

7. Du har valt att ge ut på eget förlag – vad är dina erfarenheter av detta? Hur kom du på namnet (PEMALO förlag), hur valde du ut tryckeriet, hur kom omslagsbilden till osv...
PEMALO står för PEr och MArie LÖfgren. Per är min make och utan honom skulle det aldrig ha blivit en bok. Det är han som är förläggare och han som sköter allt utom ekonomin. Han utmanar mig att kliva ut ur min bekvämlighetszon och hela tiden bli bättre. Jag bad en vän till mig ta bilden och han känner massor med folk. Jag berättade för honom om Thekla och han föreslog en tjej som modell för bilden. Hon var så rätt att det nästan var skrämmande att se henne. Därefter anlitade vi tillsammans en designer som satte ihop ett antal förslag och det vi valde var bäst. Tryckeriet valde Per utifrån pris, bemötande och andras erfarenheter. 

Marknadsföringen hade väl kunnat vara bättre men min (begränsade) erfarenhet är att som debutant krävs mycket eget arbete för att nå ut oavsett om du ges ut på ett etablerat förlag eller på ett eget. Vi valde att starta förlaget för att själva ha kontroll över min utgivning men också för att vi tänker oss att ge ut andras böcker. Vi älskar böcker och vi vill båda två att fler ska få chansen att läsa det som de stora förlagen inte vågar satsa på.

8. Vad gör du för att marknadsföra dig?
Jag tror att det bästa sättet jag kan marknadsföra mig på är att ge ut fler böcker. Med fler utgivna titlar blir ens författarskap att räkna med på ett helt annat sätt. Därför gör jag inte så mycket just nu, mer än att redigera I det okända bor rädslan så att vi kan ha boksläpp i höst.

9. Vad gör du när du inte skriver? Andra intressen? 
Jag jobbar heltid så skrivandet är min stora fritidssysselsättning men jag är mamma till Melwin som fyller åtta i år och alla som har barn vet att det inte är brist på saker att fylla tiden med. Har en period där händerna behöver sysselsättning när jag inte skriver och virkar därför kakor, muffins och bakelser till honom. I mån av tid tränar jag yoga och spelar The Sims.

10. Framtidsdrömmar, typ vad gör du om 10 år? 
Om tio år är jag på väg att ge ut min elfte titel på PEMALO förlag och arbetar lagom mycket med att ge ut andras verk. De senaste tre-fyra åren har jag haft möjlighet att resa, för inspirationens skull och för att få ägna mig åt att endast skriva ett par gånger om året. Fjällhotell på hösten efter att myggen dött och möta våren i en storstad. Serien om Thekla har blivit en uppskattad film och fler har hittat böckerna efter det. Vi har fått trycka flera nya upplagor.

Tack Marie! Det har varit mycket givande att läsa dina svar och jag ser verkligen fram emot del 2! 
Jag funderade över detta att du virkar kakor mm åt Melwin, men lite googlande på crochet cookies visade mig att detta faktiskt är en stor hobby!

onsdag 9 april 2014

Planen - kortnovell

Detta inlägg består av en för mig ovanligt mörk historia. Min naturligt positiva natur gör det till en extra utmaning att skriva sorgliga, tungsinta texter, och det är nog rätt typiskt mig att det ljusnar på slutet. Rubriken är inspirerad av en film jag såg häromdagen - Alla har en plan. Ett tragiskt kriminaldrama med en av mina favoritskådespelare, Viggo Mortensen. Idén till skyddsängeln kommer från boken Ödesgudinnans val.


Redan innan hon når den skyddande skogen överfaller den henne. Gråten. Den stora, hänsynslösa, som inte går att kämpa emot, bara genomlida. Hon trycker den vantklädda näven mot munnen för att hålla inne alla ljud; stirrar på marken framför fötterna för att inte möta grannens blick, om han råkar vara ute i sin trädgård. Benen rör sig automatiskt den invanda genvägen över fältet ner till skogsbrynet. Hunden leder henne rätt även när tårarna skymmer sikten. Regnet hänger i luften men det kan inte hjälpas. Det kommer att dröja innan hon är beredd att återvända hem igen. Hon drar fram mobilen ur jackfickan; hon vill ringa, få kontakt med någon, räddas undan detta tunga, men inser att det inte skulle gå att prata nu - istället stänger hon av den.

Det tar en lång tid innan Gråten lämnar henne denna gång. Andningen blir lugn och jämn när gråtkrampen i strupen släpper, tårarna slutar rinna längs de blöta kinderna som inte torkar i den fuktiga kvällsluften. Hon snyter sig och drar en djup suck. Inte av lättnad för någon sådan känner hon inte. Bara syrebrist. Hennes inre är fullt av Tomheten nu. Om Gråten är kolsvart så är Tomheten blyertsgrå. Inget har just nu någon betydelse, hon är i Nuet och det enda hon behöver tänka på är att fortsätta gå. Följa den mjuka skogsvägen som hon känner så väl - hon har valt den allra längsta av sina vanliga dagsrundor. Hunden springer före, oberörd av det eftergivliga rullkopplet. Han får vara glad i hennes ställe, nöjd med den oväntat långa kvällspromenaden.

Gradvis ersätts Tomheten av Lugnet. Tankarna återvänder, blir meningsfulla. Nu är hon redo. Beredd att möta honom, hennes skyddsängel. Eller det är vad hon valt att kalla honom, andra skulle kanske föreslagit "låtsasvän" eller "fantasikompis".
   Knappt har hon tänkt tanken förrän han går där bredvid henne.
   - Hur är det? frågar han med sin medkännande röst.
   Hon sneglar på honom från sidan, under lugg. Han bär sin vanliga utstyrsel, grön, kort jacka och gröna byxor, läderkängor, lite som en Robin Hood.
   Kanske det var för tidigt i alla fall. Hon harklar sig, sväljer och prövar rösten.
   - Inget vidare, säger hon. Känner knappt igen sin egen stämma, hes som den är efter all gråt.
   - Jag förstod nästan det, svarar han, så mjukt att hon nästan börjar gråta igen. Men han förekommer henne:
   - Du kallade på mig, alltså har du något att ta upp, eller hur?
   Hon tar ett kliv över en fallen ungtall, utgallrad av någon skogsarbetare, samlar tankarna.
   - Jag måste göra något ... börjar hon. Tvekar och samlar ihop de spretiga funderingar hon påbörjat.
   - Hur då? Vad är det som du måste göra?
   Han tar lika långa steg som hon, de går i ett jämnt tempo, i varsitt hjulspår. De skulle inte kunna gå hand i hand även om hon velat. Det ingår heller inte i föreställningen. En ängel är ju inte fysisk. Hans långa, bruna hår är samlat i en hästsvans som guppar på den breda ryggen för varje steg han tar. Han är barhuvad och fukten pärlar sig på hårstråna. Ser så verkligt ut men hon vet bättre.
   - Jag måste göra något åt mitt trassliga liv, börjar hon om. För ingen annan kommer att ta tag i det.
   Han ler mot henne, de grå ögonen glittrar trots den fallande skymningen. - Nä det har du så rätt i. Varje vuxen, tänkande individ har ansvaret för sitt eget liv. Men hur ska det gå till har du tänkt?
   Hon stannar upp, mest eftersom hunden blivit efter; han nosar ivrigt på en grönmossig sten utan att ta någon notis om hennes skyddsängel. Hon vänder sig mot ängeln, han är huvudet längre än hon så hon får höja blicken för att möta hans.
   - Jag ska göra en Plan! säger hon. Tanken finns där bara, överraskar henne själv. En plan är ju just vad hon behöver, varför har hon inte insett det förut?
   - Jaha, en plan, det låter klokt, svarar han henne. Berätta mer!
   - Jo jag måste ha en plan för hur jag ska få ordning på min situation, så jag slipper få sådana här ... Hon tvekar, väljer bland orden. ... gråtattacker, avslutar hon fast det inte är vad hon avser. Det är så mycket mer. Livet hennes har blivit en berg- och dalbana där hon fasar för dalgångarna.
   Hon fortsätter: - Framför allt måste jag förhärda mitt hjärta. Nu är det mjukt som lera, det ska bli mer hårt som sten. Men inte på ett negativt sätt. Bara så jag inte blir så ... ömtålig. Så beroende. Jag ska bli balanserad och självständig.
   - Du tänker helt rätt, uppmuntrar han henne, ler igen - och så är han borta. Han behövs inte längre.
   Hon vandrar vidare mot hemmet medan tankarna arbetar med Planen. Högerhanden har sin egen plan - den trevar i fickan, hittar mobilen, slår på den. Hon tittar ner när det plingar till: 3 missade samtal! Alla från samma nummer. Det är från honom. Han som utgör den grovaste tråden i hennes livs trasselhärva. Hon ler lite när hon trycker på Uppringning - han ska få höra om hennes plan!

Ödesgudinnan vänder sig om när den grönklädde skyddsängeln går över det marmorbelagda golvet i den stora salen. Hon väntar lugnt tills han hunnit ända fram - här har tiden ingen betydelse.
- Nå, hur gick det? frågar hon när han möter hennes blick efter att vördnadsfullt ha bugat sig.
- Jodå, jag tror nog att hon reder ut det här nu, ler han. Hon har börjat göra upp en Plan!

torsdag 3 april 2014

Uppdaterat inlägg

Har nu fått rätt på trollfotot från inlägget Relationer.  Visst är han maffig den gamle stofilen?


Lägger till ett par bilder inifrån Växjö, där jag rundade sjön vid Linnéuniversitetet häromdagen med hundarna. Mycket vackert är det där. Var jag tvungen att bo i lägenhet skulle jag nog kunna trivas höghusen på andra sidan sjön! Vilka soluppgångar de borde kunna njuta av ...




Fast ändå bäst är det att bo på landet och ha egen trädgård... Särskilt när man får hjälp med den, här är det sonen som varit flitig!


Marknadsföring

Kan vara dags för lite uppdatering angående hur det går med marknadsföringen och försäljningen av Porten. Berättade för en tid sedan i ett liknande inlägg att jag annonserat i ett lokalblad, sockentidning eller vad man ska kalla det. Knappt 2000 mottagare. Av dessa har 2 promille svarat på annonsen... En bonde i grannbyn vill gärna köpa Porten, fast han började med att be mej söva katten som behöver tovklippas. Så det känns inte alldeles 100 procent som att han ringde för Porten... Ytterligare någon har uttryckt intresse men hittills har jag inte sålt ett enda ex! Förvånar mig faktiskt. Kanske det höga  priset, 225 kronor... Eller är det för nära? Man kanske tycker det känns jobbigt att sedan behöva låtsas tycka om den om jag frågar.

Annonsen var i alla fall billig, bara tiondelen mot den i Veterinärtidningen, 300kr. Men ni kan förstå att jag inte har någon lust att pröva lyckan i lokaltidningen, Smålandsposten? Har inte heller brytt mig om att skicka dem ett recensionsex - vilken kulturjournalist orkar ge sig på 650 sidor egenutgiven fantasy?

Då är det effektivare att använda sig av "extern marknadsförare", eller vad jag ska hitta på att kalla det! Mitt samarbete med Caroline Hurtig på Antares förlag har gått framåt med stormsteg. Förra helgen tog hon med sig 2 ex av Porten till Örebro bokmässa och sålde båda två. Lika många som jag själv blev av med på Kronobergs bokmässa! Nu vill hon ha fler till nästa mässa i mitten av april. Och snart är det dags för Andra Världars evenemang på Kulturhuset i Jönköping den 26 - 27 april. Alla är ni välkomna dit! Jag ska läsa högt några minuter på lördag förmiddag...

Till hösten ska min del två i serien om Ön, med titeln Delad Identitet, ges ut på Antares förlag samtidigt som Carolines egen del två i hennes serie Själarnas öden.. Perfekt! Kommer då även att trycka om en förhoppningsvis något bantad version av Porten, vars upplaga här hemma sinar snabbt.

Hur går det med försäljningen från förlaget Vulkan då, kanske någon undrar. Uselt blir svaret. Har fastnat på 20 ex, inte sålt någon därifrån på länge nu. Så där finns en extra resurs att ta av när mina egna här hemma är slut.

Har nu på allvar tagit över kassörskapet i Egenutgivarna förresten. Fast själva bokföringen slipper jag, den har vi lagt ut på en extern bokföringsfirma. Min uppgift blir fr.a. att sköta medlemsregistret ser det ut som. Caroline Hurtig är sekreterare i samma styrelse så där har vi ytterligare tillfälle till samarbete. Kul!


Gosiga, mysiga Tessi, vårsolsvarm och ljuvlig... man vill bara äta upp henne, vilket jag just är sysselsatt med här som ni ser!