torsdag 31 oktober 2013

Nanowrimo börjar imorgon! Bevare oss väl...

Haha, nu är jag med på karusellen! Nanowrimo-hysterin...

Egentligen tycker jag det är lite smålöjligt med denna utbredda, uppiskade iver inför att delta i "tävlingen" där alla kan vinna, bara man får ner minst 50000 tecken i en datorfil. Ingen kollar om det är rappakalja eller verkligen är en historia man skapat. Vinner gör man bara över sig själv. I och för sig sympatiskt.

Ändå känner jag lite av samma spänning som dan före dan. Vad ska hända? Kommer jag sitta den sista november med ett helt nytt bokmanus framför mig? Vilka bokkaraktärer kommer jag att få lära känna? Genom vilka äventyr kommer jag följa dem? Vem faller för vem? Hur många djur kommer få plats i handlingen? Och vilka måsten och borden kommer jag gladeligen att strunta i, skjuta på till december eller delegera?

Alla dessa ? som kommer bli !

Jag har en helt ny, pin färsk stomme till berättelse och längtar efter att sätta igång. Arbetsnamn Brovaktaren. Funderar på att presentera handlingen här allteftersom, men så blir det nog inte. Kommer vara för dåligt redigerat.
Eller vad tycker ni? Vore det läsvärt och intressant att följa med hur råmaterialet skapas?

En bra start är ju att gå upp extra tidigt och hinna skriva lite redan på morgonen, innan dagens arbete. Min dotter har beställt tidig väckning av mig, av just den anledningen, men själv har jag slutat ställa väckarklockan så jag vaknar nog i vanlig tid. Det vill säga när lillhunden krafsar på den stängda sovrumsdörren.

Du som tänker satsa på detta önskar jag Lycka till! Måtte skapandets lampa lysa klart över ditt tangentbord (anteckningsblock) och underlätta fingrarnas sökande efter de rätta bokstäverna!


En fjäril på väg att lyfta från mitt finger, liksom buren av fantasins vingar...

Haha! Gick du på det? Är bara de två sista bladen på en liten snöbärsbuske. Men erkänn att det ser ut som en sen höstfjäril!

onsdag 30 oktober 2013

Läsa, läsa, läsa...

Ikväll väljer jag att läsa istället för att lägga krut på blogginlägg. Vill bli klar med den spännande boken Förlora för att vinna av Eva Holmqvist, så jag kan recensera den...

Men bjuder på en bild i alla fall!

En stubbe med utlagda sittkuddar som väntar på en förbivandrande tomtefamilj som behöver vila benen...

tisdag 29 oktober 2013

Publiceringsknappen intryckt!

Fick svar från Vulkan idag. Som jag skrivit tidigare så reklamerade jag ju den första upplagan (på blygsamma 100 ex), på grund av en liten skada på omslagets framsida. Vulkan gick genast med på detta, vilket jag tycker var värt en extra guldstjärna (de har inte så många). Mejlet idag gällde de nytryckta böckerna, som kommer denna eller senast nästa vecka. Min kontakt på Vulkan undrar nu om vi ska gå vidare med publiceringen...

Så nu tar jag sats och hoppar ut i fritt fall från högsta trampolinen... För nu kommer sanningens minut. Dels blir det fritt fram för andra recensenter, kanske inte så positiva som de jag mött hittills. Dels kommer jag märka om det finns någon efterfrågan eller om boktravarna kommer ligga på hyllan och samla damm...
Eller lika illa, ligga kvar i oöppnade kartonger.

Men jag har ju Kronobergs bokmässa den 23 november att se fram emot! Där finns möjlighet att sälja, inte bara till allmänheten utan även kanske till en och annan kollega bland de över 70 anmälda författarna!

För övrigt har jag nu börjar räkna dagarna till 1november då Nanowrimo kör igång. Jag har fått en idé till en helt ny bok, helt utanför serien om Ön (där Porten är den första delen). Kanske skriver jag på den. Eller så skriver jag klart min andra fristående, även om det är liiite fusk. För försöka ska jag ändå göra.

Tänker du ta upp utmaningen? 50 000 ord på 30 dagar... Eller kanske du inte skriver på något eget. I så fall önskar jag du får en stimulerande november likafullt!

måndag 28 oktober 2013

De Ickesynliga

Kanske kan vara dags för en recension av någon annans bok nu! Jag har nämligen just lyssnat färdigt på De Ickesynliga av Fredrik Härén. (Bokus, Adlibris, cdon)

Reine Brynolfsson har läst för mig över halva södra Sverige, från Växjö upp till Uppsala förra veckan och idag från Växjö till Åtvidaberg, via Gamleby tillbaka. Inte riktigt min favorituppläsare men han är helt okej.

Detta är en udda bok. Fredrik säger själv i en intervju efter själva boken, att han inte kan välja genre utan ser det som en roman helt enkelt. Hela idén kom till honom under en dröm på ett hotell i Bangkok. Bara det, va! Men nog har den drag av fantasy, genom att det händer saker som inte kan hända i vår fantasilösa verklighet. Jag är lite rädd för att spoila här, baksidestexten är väldigt knapp med detaljer. Hm.

Men lite måste jag få berätta. Man förstår ju av titeln att det handlar om icke synliga varelser, så det kan jag väl avslöja. Dessa finns mitt ibland oss, ibland välvilliga, ibland inte. Det förekommer flera fall av ond bråd död... Spännande är den. Skulle säkert göra sig bra som film.

Fredrik är tydligen känd som både författare och föreläsare inom ämnet kreativitet. De Ickesynliga är hans första roman och jag tycker mig kunna avläsa en hel del av hans personliga åsikter om livet i allmänhet i handlingen. När sista skivan var slut fick jag köra en bra bit i tystnad medan jag funderade på boken och försökte bli klar över vad jag tyckte.

Första spontana reaktionen var att denna vill jag definitivt rekommendera. Men efter en stund kom tvivlen, motargumenten. Jag kan inte ta till mig boken helt reservationslöst. Det är lite för osannolikt. Eller onaturligt, ofysikaliskt eller vilket adjektiv jag nu ska välja.

Och här får alla som är rädda att bli spoilade sluta läsa! OBS!

Jo. Om det nu finns osynliga varelser mitt ibland oss, som är så lika oss att vi till och med kan få avkomma ihop (!), hur kan då allt vara så osynligt? Kroppen - ok. Men kläderna? Lånar de våra toaletter? Hur funkar det med maten? (Haha, där har vi mig och maten igen!). Näe, jag kan inte riktigt acceptera Fredriks värld trots att jag älskar fantasy. Det ska ändå vara trovärdigt på sitt vis. Nu får jag mota undan min skepsis mest hela tiden.

Omslaget får i alla fall högsta betyg! Och jag kommer låna även del två när den kommer ut.

Någon mer som har läst/lyssnat på boken? Vad tyckte du? Kanske har du redan misstänkt att de Ickesynliga existerar på riktigt... Inte allt kan skyllas på katten/barnen/korsdrag osv. Eller? Vi har ju Lånarna också att skylla på!

söndag 27 oktober 2013

Recension nr 2... Och bokreleasen

Här kommer nästa recension! Har inte fått själva texten ännu så jag nöjer mig med länken. Det är Fantasygrottan som står på tur. Tack!


Hade bokreleasefest igår, fast vi kallade det Öppet hus. Höll till i min systers vackra affär Chocolat & antikt, i den antika delen. Mycket trevligt och gott att äta och så MEN mycket dålig uppslutning trots att min syster legat i för att locka dit folk. Lammhult är ju inte så stort... Men jag sålde 9 böcker så jag är ändå nöjd. Maria Bjelke von Sydow var där och signerade sina böcker; ja vi var faktiskt sex författare totalt...

Här sitter jag och brorsan och signerar. Gravallvarliga...


Maria Bjelke von Sydow. I bakgrunden min svägerska Marianne (med sjalen). Hon bidrog med en fotobok.


Min bror Staffan Wiking vid sidan av bokhyllan.
Han har skrivit Per Sunds förunderliga äventyr.













Min syster Anna signerar sin barnbok Pannkaksfolket.

Nöjer mig med dessa foton, tycker själv inte det är så där fasligt intressant med en massa bilder på andras
releasepartyn, om jag ska vara ärlig...

Ni får ursäkta att det inte blir så snyggt upplägg men internet har legat nere hela dagen så nu är det hög tid att sooova. Gäääsp!


lördag 26 oktober 2013

Recension nr 1 avseende Porten

Har fått in en första egentlig recension. Kommer från May-Louise Andersson, i min egen generation:

Recension av Porten, Astrid Ahlberg - recensent: May-Louise Andersson, skrivpedagog
Titel: Porten
Författare: Astrid Ahlberg
Genre: Fantasy (av den "mjukare" sorten)
 Tillgänglig på Bokus, Adlibris och Vulkanmedia
Öppningsraderna i Porten: "Den lilla flickan rusar uppför den smala skogsvägen, mot åskrönet. Skräcken tvingar henne framåt, bort från hemmet. Bakom henne sträcker sig rasande, hungriga ..."

Boken om Porten handlar om Miranda, på väg att snart fylla 20 år. Hon lever ombonat och tryggt som ensambarn med sina föräldrar på föräldragården, där hon arbetar med djurskötseln. Då. Innan allt förändras. Ett oväntat möte leder Miranda in på andra tankebanor, och även bokstavligt talat, in i en annan värld. Ett ställe där ingenting längre är tryggt eller invant för henne.
Miranda lär vi känna som en ganska ensam tjej. Van att handskas med djuren i ladugården och att boken börjar med att kon Stina ska kalva, visar tydligt att författaren är veterinär. Djuren kommer in tidigt i berättelsen och de är många. Om det är nutid eller ej, är oklart i handlingens början. Tidlöst rör sig Miranda i ladugården. Det är lätt att följa allt som sker och berättelsen lever starkt ifrån start.
Miro, en stark karaktär i boken, ställer till problem. Han utmanar Miranda genom att visa sig självsäker, arrogant och farlig. Hon känner sig inte säker inför honom. Varför bevakar han hennes hus?
I den andra världen finns kärlek, hårda regler, förföljelse och omhuldande kärlek. Inte bara Miranda förändras när hon möter den stilige Nore, även människorna hon träffar, sätter hon avtryck hos. Hon är kunnig och har även starka krafter hon använder - dock med måtta.
Djuren i boken är starkt porträtterade, likaså karaktärerna. Visserligen kan man som läsare roa sig med att räkna antal fikastunder och hur många smörgåsar som går åt, men det stoppar inte upp berättelsen. Redan efter första kapitlet, finns en Cliffhanger! Dessa kapitel, som är föredömligt långa.
Det är en bok i tegelstensformat och debuterande Astrid Ahlberg, har sannerligen skrivit en grammatiskt sett, prydlig bok. Här existerar inga lösa trådar någonstans och hon har en imponerande känsla för miljöbeskrivningar.
Ibland haltar dialogen när uttrycken inte riktigt passar in på karaktären och förklaringarna kan kännas lite omoderna. Det var länge sedan jag läste om en "kraftfull persondator", men detta är också en del av bokens charm. Den passar alla åldrar! Här kan en äldre generation finna sig tillrätta med miljön, djuren, flickan som förändras som person och förklaringar om de nutida saker och romankaraktärer vi möter. Den yngre generationen rycker på axlarna och reagerar säkert inte nämnvärt - istället kan de känna sig uppmuntrade över att redan känna till allt detta.
Berättarrösten i Porten är tydlig och även om boken är lång, anser jag den passar väl till högläsning. Oavsett vilken årstid det är!
Osökt går mina tankar till Diana Gabaldons böcker samt Stefan Casta. Författare som inte ryggar för andra världar. Även Margit Sandemos mastodontsaga om Isfolket, gör att jag tror på Porten. Den har en framtid.
En bok på 655 sidor med ett klart löfte om två nästkommande delar; ett löfte jag med glädje ser fram emot!
Astrid Ahlberg har kommit för att stanna.

torsdag 24 oktober 2013

Från ett hotellrum...

Sitter vid en skrivbänk i ett trångt hotellrum på Scandic i Uppsala och filosoferar över livet. Varför är jag här? Alltså då menar jag inte så djupt som: varför är jag här på jorden = vad är meningen med livet? Utan bara: varför har livet vridit och vänt sig så att just jag sitter just här just nu?

Strunt samma. Klockan är drygt 22 och jag är behagligt mätt efter en tvåtimmarsmiddag i sällskap med 5 karlar, alla med fiskodlarbakgrund. Gissa vad vi åt? Tre åt biff och två revbensspjäll, medan jag själv valde kyckling med västerbotten-potatisbakelse, stekta kantareller och myntasås. Mycket gott!
Ingen av oss åt alltså fisk fast det alternativet förstås fanns...

Eftermiddagen har ägnats åt diskussion runt en ny författning avseende fiskodlandets villkor och regler. Rätt utmattande att vara så koncentrerad. Inte särskilt positivt heller, i alla fall inte för fiskodlarna, som kan räkna med kraftigt höjda avgifter nästa år avseende övervakningsprogram i jordbruksverkets regi.

(Detta måste vara urtråkigt för er läsare, gissar att många redan gett upp...)

Men jag har redan kollat facebook, mejlen och bloggarna jag följer, så jag har ju faktiskt tid att skriva ett inlägg. Känns lite surrealistiskt att sitta här och göra det på min arbetsdator. Lite strul innan jag fick det att fungera, men skam den som ger sig. Snart ska jag i alla fall stänga ner och istället slå upp boken jag läser just nu: Förlora för att vinna. (Kan varken kursivera eller fixa länk märker jag). Den är riktigt spännande så det gäller att inte bli sittande för länge. Imorgon väntar en grym mötesförmiddag följt av 50 mil i bilen hem... Men sen kommer den roliga belöningen: Fredagsmys och så på lördagen Öppet Hus med bokrelease hos syrran!

Vad gör ni på kvällarna när/om ni måste bo på hotell i jobbet?

tisdag 22 oktober 2013

Jag är på tjänsteresa...

Tyvärr måste man jobba också. Och jag har ovanligt mycket nu de närmaste veckorna. Imorgon bitti tar jag bilen och kör norrut. Har en fiskodling i Tranåstrakten att besöka, efter det åker jag vidare till Stockholm. Övernattning hos gästvänlig släkting och därefter två dagars sammanträden i Uppsala. Viktiga ämnen som Fiskhälsans framtid och kommande författningsändringar från Jordbruksverket. Inte lika trist som det kanske låter..

Trist är däremot vädret nu, grått och regnigt och höstfärgerna falnar snabbt. Men regnet behövs så det är välkommet!

MEN detta medför sannolikt att jag får låta bloggen ligga i träda några dagar. Kanske jag inte återkommer förrän efter mitt första riktiga framträdande som författare, på vår bokfest på lördag...

Så... vi hörs!

måndag 21 oktober 2013

Mat - i böcker och i verkligheten

Det där med att folk i böcker ska äta någon gång ibland - hur noga ska man vara med det? I Porten beskriver jag diverse matlagning och ätande, kanske en och annan tycker det är onödigt mycket och ofta, kanske andra tycker det är för lite... Själv läser jag oftast med intresse hur författaren tänker sig att personerna ska livnära sig i den fantasivärld han/hon har skapat. Ofta är det ju lite medeltidsanda i fantasyböckerna (som jag helst läser); man snarar en hare, skjuter en pil i någon skogsfågel eller sticker en vässad käpp i en fet bäckforell... Sedan tillagar man detta över öppen eld. Eller man bakar ljuvligt doftande brödstycken i någon ugn, lite olika vad sort det kan röra sig om. Mycket roligare än att stoppa en fryst färdigrätt i mikron...

Själv låter jag ofta mina huvudpersoner fixa grytor. Alternativt soppor. Allt i ett i alla fall. Diverse rotfrukter och grönsaker blandas i en stor gryta, eventuellt har man även tillgång till kött eller fisk. Sen får det koka tills det är klart. Nyttigt och närande. Inte mycket disk heller... Tror inte jag har med en enda utomhusmåltid... (spoilar jag nu?).

Hemma är det (nästan) alltid jag som står för maten, ja det är så ofta att jag sätter nästan i parentes. Blir lite less ibland, det får jag erkänna, men mest på att hitta på vad jag ska tillaga. Är usel på att göra veckolistor utan ligger max en dag i förväg. Lagar tillräckligt mycket för att det ska räcka till lunch dagen därpå. Det blir ofta squash/zucchini, vilka jag grovriver eller strimlar. Sist jag handlade köpte jag efter mycket tvekan en pumpa. Tänkte att det kan vara bra att veta hur sådana funkar, även med tanke på mitt författande... Pumpan - vilken sort det var har jag glömt - är gulgrön, strimmig och precis så hård som den känns som. Det är just detta som hindrat mig tidigare. Hur 17 är det tänkt att dessa ska tillagas?

Jag plockade fram bästa brödkniven. Sågade och sågade och sågade. Dottern sporrade mig under tiden genom att läsa tips från nätet. Nåt om bitar på 3 x 3 tum som skulle kokas till de blev mjuka. Och skalet kunde visst vara kvar, tas bort efter kokning. Typ. Lyssnade inte helt koncentrerat medan jag slet med pump... ops, höll på att bli ett fult ord där! Till sist hade jag två skeva halvor. Stirrade ner på den hålighet som nu syntes, där diverse trådar höll platta, vita kärnor på plats. Urk... Såg inte gott ut.

Men jag fortsatte ihärdigt. Till slut hade jag sågat, skurit och bräckt isär ena halvan så att den rymdes i en gryta. Den har fått koka nån halvtimme och står nu på kökstrappan och svalnar inför morgondagen. Får se om den hamnar i komposten till slut...

Här ser ni den okokta halvan till vänster, befriad från det mesta av kärntrasslet. Till höger de kokta delarna.

Kan någon förklara hur jag borde ha gjort???

söndag 20 oktober 2013

Mina läsvanor, om nu någon är intresserad...

Har blivit utmanad av Författardrömmar att svara på nya frågor - denna gång handlar det om läsvanor.

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
När jag läser i egentlig mening sitter jag alltid vid köksbordet. Oftast är det i samband med någon måltid faktiskt, måste jag erkänna. (Ska man skämmas för det?). Men det mesta av mitt "läsande" är egentligen hörande! Jag drar över ljudböcker av skilda slag till min kära iPod, som hänger med på hundrundorna i skogarna runt bostaden. Lyssnar på detta sätt 1½ till 2 timmar per dag. Dessutom har jag alltid en ljudbok på gång i bilen...

2. Bokmärke eller random pappersbitar?
Jag gör egna bokmärken, förutom ett fåtal jag får av mina barn eller från annat håll (reklam etc). Min skärapparat producerar ofta lämpliga pappersstrimlor men dessutom delar jag diverse gratulations-och julkort i 3-4 delar på höjden. Blir snygga, lagom stora bokmärken! Fast ok, till nöds hugger jag första bästa sak: gummiband, påsförslutare, tomma kuvert, hörn från dagstidningen...
3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller ett visst antal sidor?
Lite olika. Gärna kapitelvis, men stämmer ofta dåligt med tiden jag har på mig. Dessutom, är det en cliffhanger som avslutar kapitlet måste man ju bara läsa lite till... Och somliga kapitel är alldeles för långa. Eller finns inte alls som i en bok (glömt vilken) jag läste i somras. Jag läste och läste... Tills jag började undra när kapitlet egentligen skulle ta slut, haha!
Annars slutar jag oftast vid nytt stycke eller där det känns naturligt. Typ byter perspektiv/scen. 
4. Äter eller dricker du något när du läser?
Som jag sa ovan så läser jag ofta när det är dags att äta. Barnen är ju vuxna sedan länge så sådana principer har vi släppt på... Utom när mellanbarnet är på hemmabesök - hon håller hårt på gemensamma måltider med allmänt samtal! För övrigt är jag storkonsument av te. Börjar med vanligt svart på morgonen för att senare gå över till rött och sedan grönt te. (Chai-te numera allra sist på kvällen).
5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n medan du läser?
ALDRIG. Lyssnar över huvud taget sällan på musik och avskyr när TVn står på utan att någon ser på den. Fast det händer ju att någon annan i familjen tex maken spelar musik...
6. En bok i taget eller flera samtidigt?
Som jag redan skrivit: Har minst tre på gång samtidigt. 1-2 vanliga böcker, + en på iPoden och en i bilen.
Läget just nu: Läser Rämnfödd av Anna Blixt men har även börjat på Förlora för att vinna av Eva Holmquist eftersom jag lovat recensera den. På iPoden lyssnar jag på Tusen strålande solar (mystisk titel) av Khaled Hosseini och i bilen på De icke synliga av Fredrik Härén. Har inga som helst problem med detta.
7. Läsa hemma eller överallt?
Hemma, i skogen och överallt dit bilen för mig... Är jag iväg på tjänsteresa så blir det ofta en stund på hotellrummet före läggdags. Kan dock INTE läsa liggandes i sängen, något med mina progressiva glasögon tror jag. 
8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Jag läser tyst i huvudet. Något annat skulle kännas enbart konstigt. Barnen är ju för stora för högläsning...
9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Okej, lite känslig fråga haha. Men visst händer det att jag skummar texten om den känns lite långrandig, även om jag får dåligt samvete. Hoppar över helt vågar jag inte, kan ju missa något väsentligt. När jag står på biblioteket/i bokhandeln och överväger om jag ska låna/köpa en bok, öppnar jag den lite här och där och läser kanske några rader, men framför allt kollar jag att det inte är för långa, sammanhängande stycken utan repliker. Utseendet på texten är viktig för mitt intresse faktiskt.
10. Bryta rygg eller inte?
Förstår inte frågan riktigt. Läser jag en häftad bok/pocket så blir det som det blir med ryggen. Önskar mig en uppfinning som håller upp sådana böcker så jag inte måste binda upp ena handen med att hålla den öppen. Svårt när man äter med kniv och gaffel (generat skratt). Har sett någon modell men då satt den fast i en sorts kudde. Inte bra på ett matbord. Någon som har andra tips? Tunga saker som pennburkar eller tomma (!) temuggar kan nördtorftigt funka (skulle stått nödtorftigt, men tyckte det var synd att radera detta nya, intressanta ord, nörd-torftigt...).
11. Skriver du i böcker?
???!!! Absolut inte. Skulle vara mitt namn då, allra först, om jag äger den. Känns lite som helgerån... Undantaget då facklitteratur, där kan jag framför allt göra understrykningar.
Fast jag hoppas få signera en massa egna böcker i framtiden förstås...
12. Vilka taggar du?
Ja just det. Nu måste man ha koll på vem som besvarat dessa frågor redan. Har sett dem förut. Men jag testar med:
En sen författardröm
Caroline Hurtig
I en annan del av livet
Skriv loss och må bra

Nu ska jag stoppa in hörlurarna i öronen och bege mig till Kabul... Dags nämligen att gå lunchrundan med hundarna!


lördag 19 oktober 2013

Får man recensera sig själv?

Tänker mycket på recensioner dessa dagar när min bok blivit tryckt. Kanske ska påpeka att den ännu inte har kommit ut "officiellt", pga att Vulkan trycker om den efter min reklamation (halva upplagan har en rispa på framsidan). Förutom de recensionsexemplar jag redan skickat ut, kan det ju bli fler. Kanske bibliotekstjänst? Kanske spontana? Kanske lokaltidningen?

Plötsligt blir jag så sugen att skriva min egen recension. Får man det? Alltså på låtsas. Som om jag läste någon annans bok. Vill testa... :)

Recension av boken Porten.
Författare Astrid Ahlberg, egenutgivare.

På en fråga till författaren svarar hon att hon själv ser boken som tillhörig genren fantasy, men utan många av de klassiska tillbehören som oftast utmärker denna typ av böcker. Och jag kan hålla med om att man inte hittar egentlig magi i handlingen, med ett undantag. Allt kretsar kring Porten, en sorts portal mellan olika världar, eller verkligheter. Det är inte alla förunnat att kunna öppna denna, men huvudpersonen Miranda upptäcker av en slump hur detta är möjligt. Häri får väl sägas att det magiska kommer in. På andra sidan denna port möter Miranda människor av sin egen sort, men med en annorlunda syn på hur livet ska levas. Här har man helt andra normer och andra livsvillkor än hon är van vid. Och här möter hon Nore, som hon förälskar sig i, med de komplikationer detta medför.

Vid sidan om vad som utspelar sig i denna andra värld, har vi Mirandas eget liv. Uppvuxen på en lantgård som hon är, tvingas hon fatta ett viktigt beslut om sin framtid. Hon blir också tvungen att ta itu med sin förutfattade syn på Miro, en ung man som försöker ta sig fram i livet utan att dras ner av sin hårda uppväxt. När även Miro råkar hamna på andra sidan Porten skruvas tempot upp och de inblandade får välja på att fly eller ta upp kampen mot illasinnade personer.

Man kan inte undgå att märka hur varmt författaren känner för sina huvudkaraktärer, deras problem och känslor. Hon låter dem utvecklas i mötena med varandra, nå nya insikter genom sorger, faror och uppoffringar. Dessutom lyser det igenom att författaren är veterinär, inte bara genom det stora antalet djur av olika slag som får sina egna roller, utan även genom att Miranda redan i första kapitlet får ta hand om en kalvande ko...

Detta är författarens första bok, del ett i en tänkt serie, där del två och tre enligt uppgift redan är färdigskrivna. En amatörmässig naivitet och en oförmåga att koncentrera handlingen, vilket avspeglar sig i att antalet sidor är drygt 650, drar ner betyget. Språket är hyfsat utan störande grammatiska fel men också utan konstnärliga finesser.
Jag tycker man ska ge boken en chans, om inte annat för att den är uppfriskande annorlunda. 

Haha, så roligt det  var! Och kanske jag kan använda texten till något, ett reklamblad att dela ut vid Kronobergs bokmässa till exempel? Fast lite omarbetad då så det inte låter som en äkta recension. Hur tycker du det låter? Försöker balansera mellan skryt och överdriven blygsamhet. Blev det lagom?


fredag 18 oktober 2013

Recensioner - på gott och ont...

När jag fortfarande bara hade mitt manus i datorn, sparat på iPad samt utskrivet och samlat i pärmar, utsåg jag familj, vänner och diverse släktingar till testläsare. Alla sa förstås (!) att detta var ju jättebra, en del (syrran framför allt) var mycket entusiastiska. Men någon utomstående proffsläsare kostade jag inte på mig, delvis för att jag är rätt säker på grammatik och språk. Men nu...

Nu är jag i ett nytt läge. Boken är tryckt och jag har skickat ut den till totalt 4 recensenter. Dessa har all frihet i världen att säga precis vad de tycker. Plus och/eller minus. Kan till och med avbryta läsningen om de tycker det är för ointressant att lägga tid på. Men jag ska inte kräla i stoftet alltför mycket nu, tycker själv att det jag åstadkommit är hyfsat bra om jag försöker vara objektiv. Rent subjektivt är det ju min egen värld med mina kära, levande personer ...

Men i alla fall. Nu väntar stålbadet (varifrån kommer detta konstiga uttryck som bara poppade upp i skallen?). Jag bävar. Samtidigt så ser jag verkligen fram emot att få något så när ärliga åsikter från utomstående personer, vana recensenter.

Nästa steg blir att spara dessa recensioner i en egen flik på bloggen. Ett uppdrag för min IT-avdelning (dottern). Och här uppkommer frågan:

SKA MAN PUBLICERA ÄVEN NERGÖRANDE, RENT NEGATIVA RECENSIONER?

Jag har nämligen stött på en blogg där det fanns ett tiotal hyfsat positiva recensioner. Som ett svart lamm bland idel vitulliga, fanns det även en mycket kritisk, faktiskt nästan oförskämd recension. Jag kände mig tvungen att mejla författaren och fråga varför i hela norden hon lägger ut en så negativ åsikt på sin egen blogg!

Jag tycker att en webbsida eller blogg där man presenterar sin bok INTE är någon sorts konsumentupplysning, utan där kan och ska man göra REKLAM  för sin skapelse.

Tänker jag fel? Vad tycker ni andra?


Så här vill jag inte presentera min Porten... Biblioteket i Växjö har vikt ut gamla utrensade böcker på detta konstnärliga vis. Ingen sax, bara vikningar.

onsdag 16 oktober 2013

Bloggarens dilemma

Får symbolisera bloggarna jag följer...
För nästan exakt en månad sedan skrev jag ett inlägg om att vara anonym. Minns att jag kände mig frustrerad över att jag hade så få kommentarer. Haha! säger jag nu. Så grön jag var då, nu är jag ju mycket mer erfaren, höhö (klappar mig på bröstet, typ). På denna månad har jag förstått helt och hållet hur det fungerar. Är nämligen där själv nu. Alltså i dilemmat att hinna följa alla sina favoriter...

Den lista på bloggar jag följer i "Bloglovin" är nu uppe i ett trettiotal. Ingen aning om detta är rätt normalt, färre än genomsnittet eller fler. Bland dessa har jag förstås en handfull jag följt länge och verkligen känner starkt för, andra är lite mer i utkanten eller så nya att jag inte fäst mig så fast ännu.

Men faktum kvarstår. Jag har börjat skumma alltmer, tyvärr. Recensioner hoppar jag nästan helt över numera. Har redan en lista sparad på Skrivbordet med över 20 bokrekommendationer att ta till när boktravarna här hemma är genomlästa. För övrigt beror det på tid och intresse om jag går in och läser eller nöjer mig med de första meningarna som presenteras i Bloglovin. Känns inte så bra, fast vad gör man. Har redan slutat följa några bloggar som inte är så nära mig och min inriktning, vill inte radera fler. Och sedan är det ju Facebook, där jag hittar så mycket intressant efter att ha gått med i Egenutgivarna. Det ska tiden också räcka till.

Men alltså, om det tar tid att läsa inläggen så tar det ju ytterligare tid att skriva kommentarer! Så de jag ändå får på mina egna inlägg betraktar jag som juveler, oskattbara! (Okej, kanske liiiten överdrift, men inte mycket).

Antar att detta är rätt typiskt för nybörjarbloggare. Man börjar så smått, hittar fler och fler bloggar av intresse, lägger mer och mer tid på detta, för att sedan nå någon sorts mättnadsgräns. Väl där ryker väl de flesta från blogglistan, med sorg i hjärtat tänker jag mig. Det får bli kvalitet istället för kvantitet, kommer man tänka. Mina egna inlägg kommer jag väl också börja ransonera med så småningom (min utflugna dotter tycker redan de kommer alldeles för tätt).

Men än så länge kör jag på, ivrigt och full av entusiasm. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt mina bloggarvänner!

Hur gör du? Har du många bloggar du följer? Några tips att dela med dig av?

tisdag 15 oktober 2013

Snart dags att presentera Porten för den lokala allmänheten...

Chocolat & Antikt inbjuder till Öppet hus

26/10 Klockan 12-16.

12.00 Anna Wiking hälsar Välkommen, samt invigning av
"Lilla bokhörnan".
Därefter tid för mingel och pressen.

12.30 presenterar Astrid Ahlberg-Wiking sin fantasyroman
Porten

12.45presenterar Anna Wiking sin barnbok
Pannkaksfolket

13.00 presenterar Staffan Wiking sin roman
Per Sunds förunderliga äventyr

13.15 presenterar Marianne Wiking sin fotografiska bok
Min egen bok från Kenya

Fortsatt mingel och en stunds signering av böcker.

Välkommen!
Adress: Jönköpingsvägen 5, Lammhult. (Mitt emot Svenssons möbler)

Kanske någon bloggläsare som vill komma? Björn o Mikael tex? Butiken i sig är väl värd ett besök!
Kolla gärna hemsidan på Chocolat & Antikt.

måndag 14 oktober 2013

Jag har avslöjat en hemlighet...

Vad har jag gjort! Insikten slog ner i min morgondimmiga hjärna, motade effektivt bort alla tankar på dagens arbete, ni vet typen, Har jag nu kommit ihåg allting inför idag? Jag traskade fram i duggregnet i hälarna på hundarna, som skulle kunna gå den invanda morgonrundan utan mig om det inte vore för den äldstas jaktiver.

För en gångs skull hade jag inte en ljudbok surrande innanför skallbenen, just för jobbets skull. Ska nämligen ut på fiskodlingsbesök idag, med provtagning enligt den obligatoriska hälsoövervakningens program. Trettio små fiskar ska öppnas och från var och en ska en bit njure förpassas till två små specialpåsar (test 1 och test 2, hängslen och livrem). Sextio små påsar ska vikas tre gånger och förslutas med gem med fiskkladdiga plasthandskbeklädda fingrar. Pilligt, men är rätt snabb nuförtiden. Övning ger färdighet.

Men strunt i jobbet nu. Skulle ju berätta om min avslöjade hemlighet. För det är min egen, definitivt. Ingen skuldkänsla över svek mot utomstående part. Tack och lov för det i alla fall. Men likväl, det får sägas vara gjort nu. Avslöjandet:

Jag har lämnat ut min värld och dess invånare till den anonyme Vem som helst... Känner ni hen? Inte jag.

Det är en sak att skänka/sälja sin bok till släkt och vänner, idel bekanta, en helt annan att släppa den ifrån sig till totala främlingar... Kommer de vara aktsamma med min värld? Uppskatta den? Eller kommer de håna och förlöjliga den? Min käraste skapelse (näst barnen förstås)... Och mina karaktärer, hur kommer de bedömas? Så, vad har jag gjort?

Fler som känner likadant?

söndag 13 oktober 2013

Söndagskväll, alldeles för kort...

Har firat två födelsedagsbarn i helgen. Jättetrevligt verkligen att träffa kära släkten igen, som samlats från olika håll. Makens bror och syster med familjer, min egen bror med familj. 17 personer, den äldsta 59, den yngsta 1. Massor att prata om har vi och tiden går fort.

Men när man sedan kramat och vinkat adjö till sista sällskapet, så återstår det åtskilligt innan hemmet ser ut som vanligt igen. Överbliven mat ska flyttas över i lämpliga askar och ställas in i kylen. Matbordet ska vändas på rätt köl och finduken dras av, första diskmaskinsomgången tömmas och ny disk stuvas i. Stolar som bytt rum ska bäras tillbaka till sina rätta platser och sönderrivet presentpapper plockas upp och städas undan. Leksaker som dragits fram av de yngsta behöver samlas ihop och förpassas till garderober och skåp till nästa gång.

När detta är gjort infinner sig en viss matthetskänsla och jag sätter mig och pustar ut en kort stund, med tekoppen nära till hands.

Därefter inser jag att det bara återstår ett par timmars ledig tid av hela helgen. Datorn åker fram och slås på. Under tiden den vaknar upp tränar jag en sista gång på signering och dedikation - ska skicka en beställd bok imorgon. Dottern påminner om att det är hög tid att fixa en helt annan beställning: senaste säsongen av Mentalist, hon fixar det med min inloggning på CDON. medan jag öppnar mejlboxen och Facebook. Skummar lite snabbt innan jag kollar min blogg. En ny kommentar att publicera och besvara. Ett nytt inlägg att skriva... Och här är jag nu.

Hur har du haft det i helgen?

lördag 12 oktober 2013

Allt började med ett mejl...

Livet har verkligen överraskat mig med helt oväntade vändningar detta år. Hade inte trott det om någon för ett år sedan hade beskrivit hur min tillvaro skulle se ut hösten 2013. Filosofiskt har jag letat efter någon vändpunkt och tror mig ha hittat den:

I vintras anmälde jag min dotter och mig till en skrivarkurs ledd av Bengt Carlberg, Växjöförfattare.

"Aha", tänker ni. "Hon fick plötsligt fart på sitt skrivande tack vare en duktig kursledare!"
Men nej. Jag hade inga problem med skrivandet före kursen, men hoppades ändå vidga horisonterna. Kanske öka kvaliteten och inte bara kvantiteten.Typ.
Den omvälvande följden av kursen blev en helt annan. Och det ena ledde till det andra...

Vi lärde känna Björn Wirén, som själv skriver och bloggar på En sen författardröm.
Björn rådde mig att starta en blogg.
Min systers tjatande fick mig att kontakta Vulkan för utgivning av bok nr 1.
Bloggen öppnade en ny värld därute för mig, gav mig nya kontakter och stimulans.
Någonstans på någons blogg läste jag om Egenutgivarna.
I september blev jag medlem i denna intresseförening.
Via Egenutgivarnas medlemssida på Facebook har jag fått flera jättebra tips.
I oktober kom första upplagan av Porten.
Min syster och jag kommer ha releasefest i hennes affär i Lammhult 26/10.
En fråga på Egenutgivarnas Facebooksida om fler böcker som min syster kunde erbjuda i sin bokhörna ledde till flera nya kontakter med småländska författare.
Nu ser jag en möjlighet att träffa och samarbeta med andra lokala egenutgivare...
Plötsligt ingår jag i en stor, generös gemenskap, har planer på att starta eget förlag och har en bok till salu!

Är det så att du skriver eller funderar på att börja skriva, så rekommenderar jag dig varmt att gå med i denna fantastiska förening. Du kommer inte att ångra dig!

fredag 11 oktober 2013

Höstfrågor

Idag gör jag det enkelt för mig. Har blivit taggad (som det tydligen heter, lär mig bloggspråket allt eftersom) av Gabriella på the Ponkinssons att svara på följande frågor med höstanknytning.

1. Vad är det bästa med hösten?
Att sommarhettan är över. Gillar inte värme. Tänk så skönt med denna kyliga, uppfriskande höstluft!

2. Vilken bok påminner dig om att skolan börjar igen?
Haha. Det var länge sedan jag tänkte på skolan! Dock drömmer jag mardrömmar med skoltema ibland, att jag inte läst på inför något prov, typ... Så har inget förslag här.

3. Hitta en bok i din bokhylla som har något höstrelaterat på omslaget.
Har letat lite men inte hittat. Kollade alla med orangeröda ryggar men nix pix. Så det fick bli lite fusk... Tog brorsans bok och placerade "något höstrelaterat" på omslaget...


4. Vilken är din favoritskräckbok?
Gillar inte skräck egentligen, men de snällare av Steven King går an. Men annars Ira Levins Rosemarys baby. När jag ändå nämner den författaren, åh vad jag älskade hans En vacker dag (sf från 1970)! Borde läsa om! Eller inte. Ibland blir man besviken när man läser om sina favoriter från ungdomens dagar.

5. Favorithalloweenfilm?
Ingen alls. Ser inte sådant...

6. Vilket bokutsläpp under hösten ser du mest fram emot?
Min egen Porten förstås... Väntar på att Vulkan ska trycka ny upplaga bara, fast har börjat smygsälja redan.

7. Vilken filmpremiär?
Fortsättningen på The Hobbit. Catching Fire också förstås (uppföljaren till Hunger Games).

8. Tre böcker som du ska försöka hinna läsa i höst?
Då tar jag från högen av inköp på Bokmässan:
En av de sista av Annah Nozlin
I skuggan av ett ljus av Marie Löfgren.
Mannen med änglavingarna av Daniel E Andersson.



Nu ska jag tydligen tagga 5 andra, men väljer att släppa frågorna fritt till vem som vill ha dem.
Är det att bryta mot bloggreglerna :) ?

torsdag 10 oktober 2013

Reklamation - vilket hemskt ord

Just idag är jag rätt nöjd med att inte ha eget förlag (ännu), inklusive eget utvalt tryckeri. Har just lämnat in en
Ser ni det? Strecket från e i Porten?
REKLAMATION nämligen! När jag packade upp min lilla upplaga så fann jag att häften av böckerna har en defekt i det blanka plastlagret. Det ser ut som en lodrät rispa några centimeter in från ytterkanten, känns tydligt med fingertopparna, men syns bara i vissa vinklar.

Min första tanke var typisk för mesiga jag: "Nåja, man får väl skylla sig själv som väljer det billigaste alternativet. Borde satsat på Recito istället."

Nästa tanke: "Är nog inget som folk tänker på. Själv hade jag bara ryckt på axlarna. Det är ju innehållet som är det viktigaste..."

Jag mejlade syrran och klagade lite stillsamt (efter att ha mejlat Vulkan och tipsat om att de borde påpeka felet för sitt tryckeri). Hennes svarsmejl fick mig att huka undan alla utropstecken. Klart jag inte skulle acceptera detta, gick det ut på. Hm...

Nästa steg blev att testa mitt nya medlemskap i Egenutgivarna via vår gemensamma Facebook. Jag la upp fotot på boken och frågade om råd. Tog inte många timmar så hade jag verkligen övertygats om att detta skulle jag definitivt REKLAMERA. Ett dussin svar typ, som alla tyckte likadant!

Med allt detta stöd som ryggstärkare och extra nässkinn, satte jag mig vid datorn och författade ett nytt mejl till Vulkan. Skrev precis som det var. Samma dag (idag) fick jag svar. Vulkan trycker en ny upplaga! Inget bråk eller undanslingrande. Bad mig bara skicka tillbaka 3 exemplar. Wow!

Så alltså, råd till alla er som funderar på att ge ut själv: Gå med i Egenutgivarna! (För en syster som min kan man inte skaffa sig...)

onsdag 9 oktober 2013

Marknadsföringens mysterium

Jaha. Då är man där. Har sitt lilla boklager med glänsande, olästa exemplar som längtar efter att öppnas av ivriga händer... Och jag unnar varenda en av mina små älskade bokbarn att... nä detta blev för tramsigt! Byter stil! Tjoflöjt! Nu ska här säljas! Marknadsföras och göras reklam och visa upp sig och tala för sig och jag är bäst, se bara hitåt! Hallå! Var är ni??? Köpare?

Stilbyte igen.
När man ska marknadsföra sin bok så är det klokt att göra en lista. Jag älskar listor! Särskilt när jag får bocka av eller stryka det som är utfört. Känna mig duktig. Så nu gör jag en lista!

1. Skriva ett bokmanus. Klart!
2. Se till att den blir tryckt. Klart!
3. Starta en blogg om sitt skrivande. Klart!
4. Ordna ett releaseparty. Klaa... Öhum. Party och party. Det syrran och jag planerar liknar nog mer ett öppet hus. Mellan 12 och 16 är "alla" välkomna till Chocolate & antikt i Lammhult. Datum? Lördag den 26 oktober. Snittar och cider. Kommer ni? Vi blir fyra (!) författare som presenterar våra verk. Jag själv förstås. Fast oartigt att börja med mig... Min syster Anna Wiking med sin roliga och vackert illustrerade barnbok Pannkaksfolket. Min bror Staffan Wiking med sin originella och spännande Per Sunds förunderliga äventyr och så min svägerska Marianne Wiking med sin vackra fotobok. Förhoppningsvis får vi också signera en och annan försättssida... Måste läsa på hur man signerar! Kunde varit en egen punkt ju...
5. Annonsera. Här blir jag mer tveksam. Funderar på Svensk veterinärtidning... Apropå att man ska välja rätt läsekrets. Jag har ju en kalvning i första kapitlet och mycket djur, även sjuka sådana, så visst. Veterinärer är definitivt en målgrupp. Men bäst är förstås gratisartiklar. Man kan ju alltid berätta för lokalpressen att man gjort denna makalösa prestation...
6. Bokmässor. Klart!! I alla fall är vi anmälda till Kronobergs bokmässa den 23 november.
7. E-bok.
8. Redan slut på idéer... hoppades få ihop 10 punkter. Den tionde skulle vara bokrea...

Vad har jag missat?

tisdag 8 oktober 2013

Musikens förunderliga makt över oss

Under mina dagliga hundpromenader lyssnar jag nästan jämnt på någon ljudbok i min kära lilla iPod. Har just avslutat Jo Nesbös Polis och retat mig på hur han lurar läsaren lite för ofta, avlivar och återuppväcker sin huvudperson gång på gång. Från denna bytte jag till en svensk polisdeckare i en serie, glömt vilken i ordningen (nr 6?). Men plötsligt blev jag bara sååå less på deckare. Stannade på skogsstigen, drog upp iPoden och knappade över till musik...

Vad valde jag då? Jo yngsta dotterns spellista som hon la in åt mig för ett par år sedan. Märkte hur jag längde på stegen för att kunna gå i takt, hur humöret steg och fantasin flödade. Greps av en stark lust att skriva igen. Vad som helst egentligen, men allt eftersom en låt avlöstes av nästa märkte jag hur påverkad jag blir av musik. Inte första gången jag konstaterar detta.

Därför lyssnar jag aldrig på musik när jag skriver. Känner att det skulle styra mitt sätt att skriva. Dämpad, sorglig musik - det går åt skogen för huvudpersonen. Häftig, rytmisk musik - något riktigt spännande inträffar. Love songs - romantik uppstår.Typ. Jag vill bestämma själv. Men som omväxling till mina ljudböcker så är det underbart att njuta av! Och i skogen lyssnar ingen (utom hundarna) när jag nynnar med.

Är det någon som sett om detta har undersökts, alltså varför musiken har en sådan makt över oss, påverkar oss så djupt? Finns säkert mängder av forskningsartiklar, men struntar i att googla på detta. Har bättre saker att lägga tiden på! Som att skriva till exempel...

Hur påverkas du av musik? Använder du den för att få inspiration, om du skriver?

måndag 7 oktober 2013

Att sätta pris på sin bok

Jag har tagit hem hälften av min lilla utgåva (hur många jag tryckt upp får bli min hemlighet, men det är inte
många...). Räknar med att sälja dem från hand till hand till största delen, men enstaka ex kommer jag även skicka. Ska inte bli dyrare i alla fall än via Vulkan och nätbokhandlarna. Frågan som jag ännu inte besvarat är vilket pris jag ska sätta. Jag räknar inte med att ta ut någon egentlig vinst, men vill gärna undvika förlust. Sätter jag ett lågt pris får jag sälja fler, men är då större risk för förlust om jag inte blir av med alla.

Detta är jättesvårt! Eftersom min första bok är så tjock, och tryckpriset grundar sig på antal sidor, blir bara självkostnadspriset i högsta laget. En rätt stor del av kostnaden är själva omslaget. Jag ångrar inte att jag använde mig av proffs här, för resultatet blev så bra och utsidan är det som ska locka läsaren att stanna upp och kolla närmare. "Alla" säger ju att omslagsbilden är jätteviktig. Men ska jag ta hela den kostnaden på denna lilla upplaga eller ska jag våga tro att jag kommer trycka upp fler?

Vulkan kommer sälja Porten både direkt och via nätbokhandlarna. Måste bestämma både vilket A-pris jag ska ta och vilket F-pris. Mitt mål är att om möjligt inte gå back, vinst räknar jag alltså inte in. Kanske sedan, när vi får eget förlag. Vi = mina syskon, min dotter och jag ...

Borde kanske förklara A-pris och F-pris. För att göra det slår jag upp boken Förverkliga din bokdröm och plockar ur den:

A-pris: Priset på boken för vanliga läsare. Anges med moms (som är 6% för böcker).
F-pris: Förlagspris. Det pris som bokhandlare eller andra återförsäljare betalar för boken när de köper den från dig eller ditt förlag. Anges utan moms.

 Vad tycker du är rimligt pris för en okänd fantasyroman på ca 650 sidor? Och hur tycker du att man ska presentera ett smakprov? Jag har till exempel lagt upp de första kapitlen på kapitel1.se.

söndag 6 oktober 2013

Recensionsböcker på väg...

Idag söndag ska jag och dottern åka till stan för vår första bokskrivarträff (förlåt att jag tjatar...).  Ska då passa på att posta två recensionsexemplar samt ett ex till min illustratör Maria Helena Stanke Silverserpent).

Gissar att det kommer ta några veckor innan mottagarna hinner läsa min feta bok, men hoppas att de ska bli klara med sina omdömen i tid före den lokala bokmässan här i Växjö som ska hållas 23 november. Tänker mig att man kan trycka upp recensionerna på en A4-sida, eller kanske A5. Om de inte blir alltför negativa förstås, lite självbevarelsedrift har jag ju ändå... Jag får prata med min marknadsföringschef (syrran) och IT-experten (dottern). Haha!
Syrran kommer förresten att ha sin egen bok att visa upp också. Den ska jag presentera här så snart den är tryckt. Kan redan nu avslöja att det är en illustrerad barnbok med titeln Pannkaksfolket.
Jag är så nöjd med att Porten precis fick plats i den gröna postpåsen märkt M. Porto för dessa är 45 kr inklusive påsen alltså. Undrentide, som jag just beställt böcker ifrån, tar bara 29 kr i porto. Har egna företag rabatt hos Posten? Något att forska mer om. Visserligen tänker jag mig att de flesta av böckerna jag tagit hem direkt kommer säljas/ges bort direkt från hand till hand, men en och annan kommer jag nog skicka och då känns det fel att portot ska ta så stor andel av det totala priset. Samtidigt är det ju bara sååå roligt att få hem bokpaket via posten, eller hur?

Själv har jag just beställt 3 nya böcker från Undrentide, som jag nämnde ovan. Ser fram emot detta paket trots att jag har en redan lång rad med olästa böcker. När man skriver själv är det extra roligt att köpa de svenska författarkollegornas (hehe, tränar mig) böcker, både i någon sorts kollegialitet och av ren nyfikenhet. Hur skriver han/hon? Hur gör han/hon med sin inlaga? Tips att ta efter eller att undvika? Vem har gjort omslaget? Vilket förlag, eget eller annans?

Självklart är jag mest nyfiken på de egenutgivande författarna. Särskilt nu när jag gått med i deras, jag menar vår, förening Egenutgivarna! Ska gå in på deras, jag menar våran Facebooksida så snart dottern kommer upp ur sängen (tidig morgon fortfarande när detta skrivs), för att se hur den ser ut och hur/om jag ska presentera min bok och mig själv där på något vis.

Någon som undrar vilka böcker jag beställde? Har de flesta av Undrentides utgivning sedan innan, men nu köpte jag:
The Prince of Soul and The Lighthouse av Fredrik Brounéus. Verkar mycket lockande trots sin i mina öron underliga titel. Undrentides första engelska utgivning.
Skymningssång av Patrik Centerwall. Pinfärsk novellsamling. Läser vanligen inte noveller men denna kommer jag nog läsa. Kanske ge sonen i 19-årspresent... (Han läser inte mina blogginlägg!)
För hennes skull - Elin Holmerin. Kortroman i genren "fantasy romance", apropå mitt tidigare inlägg om genrer. Elin skriver ju bra, det vet jag, och denna kostar inte mycket så jag tog den trots att den inte är längre än drygt 70 sidor.

Nähä. Kanske jag ska ta en kopp te till och läsa lite ur Rämnfödd, som är fantastiskt bra! Kommer recension så småningom. Vad ska du göra denna söndag?

lördag 5 oktober 2013

Eget bokförlag känns alltmer lockande

Hade två goda vänner här på besök idag (lördag): Björn Wirén och Mikael Hammarlund. Båda två är ännu ej utgivna författare, som även har egna bloggar. Med min dotter var vi fyra bokskrivare runt matbordet, så det blev mycket pratande. Detta med utgivning var givet ett av huvudämnena på tapeten. Jag är först av oss med att få ut en tryckt bok; Porten blev klar i veckan som gick, utgiven via Vulkan. Men de andra har hunnit en bra bit på sina respektive manus.

Jag plockade fram diverse böcker varav flera från Bokmässan. Har ännu inte hunnit börja läsa någon av dem, men Förverkliga din bokdröm av egenutgivarna Kristina Svensson och Joanna Björkqvist väckte särskilt intresse. Den fick jag som premie när jag gick med i intresseföreningen Egenutgivarna. Vi jämförde också olika pärmar - inbundet, danskt band, holländskt band, vanlig mjukpärm... Givetvis beundrade de min Porten med sitt glänsande omslag och tjocka inlaga. Björn, som lovat omvandla Porten till ljudbok, fick ett exemplar. Nästa jag ger bort blir recensionsexemplaren som ska postas imorgon. Porten går precis in i den gröna påsen märkt M som säljs bla på ICA, pris 45 kronor inklusive porto. Tips! Verkar vara billigaste bokportot, i alla fall för skrymmande format.

Jag har ytterligare 2 färdiga manus liggande och min dotter är på gång med två, så ett eget förlag skulle sitta fint för oss. Efter att ha pratat med Marie Löfgren på mässan om hennes utgivning, samt med stöd av boken jag nämnde ovan, känns detta med ett eget förlag inte alls så jobbigt eller oöverkomligt.

Imorgon träffas vi fyra igen, denna gång på biblioteket där vi bokat en möteslokal flera datum under hösten. Vi ska ju starta vår bokskrivarcirkel! Det ska bli spännande och jag både tror och hoppas att det blir produktivt och givande för alla fyra. När vi kommit igång lite tänker jag kontakta lokaltidningen (Smålandsposten) och fråga om de är intresserade av en liten intervju... Marknadsföring...

Lördagkväll = pizzakväll hos oss så nu måste jag sluta. Vad äter du så här på lördagskvällen?

Se bok 3 i nedre raden!

fredag 4 oktober 2013

Genre-tillhörighet - hur viktigt är det?

Jag har ju nu fått hem en del av upplagan av Porten (resten är hos Vulkan) och har påbörjat planerna för marknadsföringen. En fråga som då uppkommer är vilken genre min bok tillhör. Fantasy, är min första tanke. Men det är inte den klassiska typen av fantasy; jag har inga drakar (tyvärr, för jag älskar sådana), inga trollkarlar, inga alfer eller dvärgar, inga medeltida attribut som svärd (däremot nämns pilbågar!). Istället består det magiska av förekomsten av en parallell värld, en annan verklighet eller vad man nu väljer att kalla den. Och dit kommer man genom en port/portal. Är väl lite magiskt.

I denna andra värld, liksom i vår egen, möts olika personer. Det är dessa möten som nog är det jag är mest road av att skriva om. Samt alla djuren, inte att förglömma. Det blir en hel del romantiska inslag, tycker jag själv. Fast syrran satte upp en frågande min när jag testade genrebeskrivningen romantisk fantasy... Det är i alla fall det jag vill skriva. Varför det, kanske någon undrar? För att jag är en romantiskt lagd författare, förstås.

Där kom det: Jag är en författare! Det måste vara ok att skriva nu när boken är tryckt, eller hur? Någon som protesterar?

Detta med romantik kan man fundera mer på. (Fantasy är alldeles för stort för att ägna ett halvt inlägg åt, så det får bli en annan gång.) Själv skiljer jag på kärlek och förälskelse. Den förra är en trygg och stabil känsla, som man förhoppningsvis känner för sin äkta hälft och definitivt för sina barn. Det bygger på att man väl känner den andres egenskaper och karaktär, goda såväl som dåliga sidor, och accepterar dem. Man är beredd att leva tillsammans livet ut, typ, i princip.
Foto Caroline Ahlberg

Förälskelse är något annat. Det är som en akut sjukdom, känns i hela kroppen och är hopplös att mota bort. Istället dyker den upp i tankarna så fort den får tillfälle. Är som kolsyra i blodet, ljuv värk i mellangärdet, hisnande glädje vid minsta tecken på gensvar eller djup förtvivlan när den andre väljer någon annan. Kärleken är blind, säger man, men det tycker jag är helt fel. Kärleken ser klart, det är förälskelsen som är blind, eller i alla fall ohjälpligt subjektiv. I bästa fall kan den så småningom övergå i kärlek.
Förälskelsen är den klart intressantaste av dessa två att beskriva i en bok!

Håller ni med mig om skillnaden mellan kärlek och förälskelse?
Och tycker ni man kan tala om romatisk fantasy?

torsdag 3 oktober 2013

En lastbil kommer lastad...

"Med vadå?"
"Med ... bokkartonger!"

Jo minsann. Idag var det dags att skriva på en sån där modern liten elektronisk låda med specialpenna i spiralsladd. Jag var nog rätt spänd för hann bara skriva Astrid så försvann bilden.
"Vad gjorde jag nu då?"
"Det är ok, du skickade iväg det", svarade chauffören och skyndade iväg till sin lastbilshytt. Hade väl många fler kartonger att leverera till andra, säkert inte lika glada mottagare. En minut senare var han borta. Kvar stod hela familjen (nåja, 3/5) och stirrade på de noga hoptejpade kartongerna som nu stod i en prydlig, midjehög trave mitt på garagegolvet.

Jag var snabbast. Lyfte upp den översta och kånkade in den i köket. Upp på köksbänken, fram med första, bästa kökskniv och började sprätta. Tänkte: Bara det nu inte blivit nåt jäkla fel så texten är upp och ned, eller det blivit som med den första, felaktiga provboken där papperet var för tunt och raderna för långa, eller...

Vek flikarna åt sidan och stirrade ner på den glänsande framsidan av min älskade Porten. Perfekt! Utsidan med Maria Stankes fantastiska omslagsbild är sval och glatt att stryka över. Inlagan är helt som den ska vara! Vilken skönhet!

Plötsligt är den där. Känslan att detta är mina böcker, alla femtio. Jag vill inte sälja eller skänka bort en enda, vill behålla dem allihopa, alla mina små älsklingar... Vem vet vad som annars kan hända dem, vilka smutsiga fingrar som sätter fingeravtryck på de vita sidorna, vilka heta kaffemuggar som kommer göra ringar på omslaget, vilka läsare som kommer vika hundöron eller lägga den uppslagen uppochned så ryggen bräcks eller värst av allt:  ledsna redan efter några sidor och begrava boken under en massa bråte som kommer kväva den...

Men den kommer nog gå över, känslan. Hoppas det för imorgon ska jag träffa syrran och planera releasen, marknadsföring och allt sånt. Roligt, men jobbigt. Eller, jag menar: Jobbigt, men roligt!

Hög tid att börja slutredigera nummer två! Med arbetsnamnet Delad identitet.Tar vid där Porten slutar.

Jaha, det var dagens höjdpunkt för mig. Något som gjort denna dag särskilt minnesvärd för dig?

onsdag 2 oktober 2013

Attan att man måste jobba...

Jag har ju ett jobb jag trivs med. (I alla fall delen som rör Fiskhälsan). Halvtid dessutom. Fast det i praktiken rör sig om 70-75%. Men kan ändå känna frustration över att behöva jobba när jag vill göra annat! Skriva! Läsa! Blogga också förstås. Planera vad som ska hända nu.

Imorgon eller på fredag kommer 4 kartonger fulla med böcker... Fick ett telefonsamtal från 08-området idag på fm nämligen så det vet jag nu. Skulle förstås vilja ägna mig åt detta nu.
Får göra en lista... (Älskade listor!):

1. Träffa syrran och planera fortsättningen, releaseparty och sånt. Fredag.
2. Har fått ett par hugade läsare/recensenter (vilket jag tackar för!) som jag ska skicka boken till så snart den kommit.
3. Ett ex ska vår gode vän Björn få, han som så småningom ska läsa in den som ljudbok. Honom träffar jag på lördag.
4. Läsa i mina två nyinköpta böcker om bokutgivning. Helgen? Fast har redan flera grejer inplanerade, bland annat halvdag med hundkursarna och den allra första bokskrivarcirkelträffen.
5. Sätta pris på böckerna så det går ihop. Vinst är inte nödvändigt, men vill ogärna förlora på det hela.

Tror jag stannar här så länge. Får bli ett kort inlägg idag, trött efter tre fullspäckade fiskdagar.

P.s. Finns plats för ytterligare 1-2 recensenter. Någon mer som är intresserad av ett gratisex?

Får bli en suddig akvariebild i brist på bättre fiskbilder