lördag 21 september 2013

Kallocain av Karin Boye - läs den!


Adlibris pocket 49kr
Min syster tipsar mig ofta om bra ljudböcker hon lyssnat på. När hon föreslog Karin Boyes Kallocain, ska jag villigt erkänna att jag tvekade. Karin Boye, det är ju hon med visst gör det ont när knoppar brister. Hon skrev väl mest poesi? Och levde för typ 100 år sedan. (Jaja, jag är kulturellt analfabet, läste faktiskt på naturvetenskapliga linjen följt av Veterinärhögskola...)

Men jag blev samtidigt nyfiken. Hade vaga minnen av ordet kallocain som en sorts drog... Så jag lånade MP3skivan. Boken gavs ut 1940 som Boyes mest kända och sist publicerade roman, läser jag på nätet.

Nu har jag lyssnat färdigt! Kallocain är en dystopi, och sådana är jag ju inte ensam om att gilla. Den är skriven i dagboksform (jag-form) och utspelar sig i en framtid då det bara existerar två kända stater. Leo Kall lever större delen av sitt liv i Världsstaten där han är bosatt i Kemistad nr 4. Med statens bästa i sikte experimenterar han fram en sanningsdrog, vars användning leder till att även outtalade tankar kan bli avslöjade och bestraffningsbara. Men gradvis förändras hans egen inställning - är polisstaten han lever i verkligen det bästa av samhällen?

Till min förvåning upptäckte jag att detta är en riktigt spännande bok. Visserligen full av moraliska funderingar (som en del kanske finner långtråkiga) men de yttre händelserna gör att det tar emot att stänga av iPoden. Snaran dras åt runt Leo Kall och när han anger sin närmaste chef blir det försent att ångra sig. Förhållandet till hustrun Linda utvecklar sig till ännu en hotande faktor. Samhällsbeskrivningen känns nästan helt realistisk, från den underjordiska Metron till de små lägenheterna med elektroniska polisöron och polisögon i väggarna. Dock stör det en aning att myndigheterna förlitar sig på kortregister - datorerna lyser med sin frånvaro (var väl knappt uppfunna på Karin Boyes tid).

Språket är bara en aning ålderdomligt. Exempel: alls icke istället för inte alls. Vad som säges eller göres istället för sägs och görs. Stör mig inte alls. Eller... stör mig alls icke... Är faktiskt extra njutbart, som att läsa julevangeliet i den förra översättningen istället för den moderniserade varianten.
Nedan följer ett citat som ett smakprov på Karin Boyes språkstil:
Det finns få saker som säger så mycket om en människa, som hennes bild av livet - om hon ser det som en väg, ett fältslag, ett växande träd eller ett rullande hav. För min del såg jag det, med en snäll skolgosses ögon, som en trappa, där man skyndade från avsats till avsats så fort man kunde, med flämtande andetag och medtävlanden i hälarna.
Leif Pagrotsky läser utmärkt, dock med en röst hes av överansträngning, eller förkylning, tvärs igenom hela boken.

Finns en rad andra äldre sådana som håller väl så bra ännu idag. Ett annat exempel är 1984 av George Orwell (den med Storebror ser dig), publicerad 1948. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (1953) och Du sköna nya värld av Aldous Huxley (1932) är också mycket läsvärda. Du kan läsa mer om dessa på bloggen Boksmurfen!

Vilken dystopisk bok är din favorit?

4 kommentarer:

  1. Första dystopiska boken jag kommer att tänka, som jag läst och gillat, är Exodus av Julie Bertagna. Det var ett bra tag sedan jag läste den. Undrar om jag skulle tycka den var lika bra nu som då.
    Hunger Games finns ju också. :)

    SvaraRadera
  2. Vet inte om SOLARIS faller innom ramen? Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter att ha kollat Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Solaris_(roman)
      så svarar jag nog nej. Ren science fiction om än otäck sådan... Har bara sett filmen (filmerna?) men minns att de var mardrömslika.

      Radera