söndag 21 augusti 2016

Nästa bok...

Har nu skickat in min fjärde bok till tryckeriet (via Serafs förlag). En fristående denna gång, med titel Den tunna hinnan, om nu någon missat det. Känner mig lite tjatig ... Efter allt redigerande är det nu dags att fortsätta skriva nytt, vilket ju onekligen är roligare än att bara redigera.

Valt att fortsätta med fjärde delen ur min serie om Ön. Kan inte låta bli. Är så kul att återse mina kära karaktärer, få tufsa till dem lite, låta de yngre utvecklas och de äldre stelna till. Samt kasta in ett par nya personligheter i handlingen. Spännande att se vart det ska ta vägen, även om jag har rätt bra hum om det redan.

Fick en ingivelse i går kväll, nämligen att kolla upp när jag började skriva på respektive bokmanus. Förvånade mig själv att det är så länge sen ändå. Att det tar flera år från start till tryck. Och att jag ändå skrev dem så tätt, skrev så intensivt. Se själva nedan:

Porten (del 1 i serien om Ön)
Äldsta filen med bokförslag är från oktober 2010.
Färdig manusfil april 2011.
Tryckning Vulkan hösten 2013, Antares hösten 2014, Seraf hösten 2016.

Delad identitet (del 2)
Äldsta filen från mars 2011.
Första manusfil juni 2011.
Tryckning Antares hösten 2014 (tillsammans med omtryck av Porten)

Kvinnan med silverhåret (del 3)
Äldsta filen juli 2011.
Första manusfil jan 2012.
Tryckning Antares hösten 2015.

Den tunna hinnan (fristående)
Äldsta filen feb 2013.
Första manusfil maj 2016
Tryckning Seraf hösten 2016

Livsstenarna (arbetsnamn del 4)
Äldsta filen januari 2012
Första manusfil... ja när blir den klar? I vinter? Skrivit 113 boksidor hittills.

Får bli en fin blomma denna gång för att pryda inlägget, clematis.



måndag 15 augusti 2016

Sammansvärjningen, Sveket och Slutet...

... så heter delarna i en trilogi jag nyss har läst färdigt. Och som jag gärna rekommenderar! Författaren är från Österrike, heter Ursula Poznanski. Så de är översatta, går säkert att läsa på originalspråket vilket kan vara tyska.

Handlingen utspelar sig i framtiden efter Den långa natten. En stor katastrof har ödelagt civilisationen utom i de stora välbyggda sfärerna, där man lever ett inrutat liv, skyddat och ombonat men väldigt styrt från ovan. Ute i vildmarken finns det dock överlevande klaner med sitt eget samhällssystem, de lever ett hårt liv men har anpassat sig till det hårda klimatet (ständig vinter).

Jag lägger inte mer tid på att beskriva serien, vill framför allt ge tipset om att den finns. Läste någonstans att den rekommenderades för åldern 12-15 men det tycker jag är fel. Huvudpersonerna är strax under 20. Skulle nog sagt 13-99 år.

Kan köpas på både Adlibris och Bokus.



Jag gillar dystopier! Skulle gärna skriva en själv, men utan för mycket teknik då, för där har jag för dåliga kunskaper. Hade väldigt gärna varit författare till den serie jag nu håller på med, där del 1 heter Tredje principen. Kanske återkommer till den i ett annat inlägg. Författaren heter Anna Jakobsson Lund, Annorlunda förlag. Verkar bli ännu bättre än Ursula Poznanskis serie!

torsdag 11 augusti 2016

Att hitta rätta recensenterna...

Alla författare vill så klart ha goda recensioner, så är det ju bara. Så hur hittar man rätt när det gäller att skicka ut recensionsexemplar? Det förlag jag ingår i (Seraf förlag) skickar inte till kulturjournalister i dagspressen och liknande utan till bokbloggare och motsvarande som är aktiva på nätet. Det blir dyrbart att skicka ut en massa böcker bara så där på vinst och förlust, så det gäller att hitta rätt person som kan bidra till en ökad försäljning.
Eller hur? Så får jag väl uttrycka mig eller är det för uppriktigt? För krasst?

Jag tänker så här: Det finns grovt räknat två aspekter man kan ha på en bok när man av någon anledning ska lämna ett omdöme:

  1. Är det en välskriven bok, med ett bra språk, trovärdiga karaktärer, goda miljöbeskrivningar, en vettig handling och så vidare?
  2. Tycker jag själv så mycket om boken att jag vill rekommendera den till andra?
Punkt 1 är väl inte mycket att diskutera, där finns ändå vissa gränser och normer, även om det skiljer från person till person vilken vikt man lägger vid till exempel ett korrekt skriftspråk.

Punkt 2 är däremot självklart knepigare. Om man avskyr våld och blod ska man inte recensera deckare. Tycker man att vampyrer och zombies är bara löjligt osannolika, ska man inte ägna sig åt den genren. Vill man att det man läser ska vara 100% verklighetstroget ska man inte ge sig på fantasyböcker.

Så vad ska då min önskerecensent ha för smak? Vad ska hen tycka särskilt mycket om att läsa? 
Jo, mitt ideal (som självklart även gäller läsare) ska gilla följande:
  • Att allt inte är helt verkligt. Helt plötsligt ska det kunna öppna sig en port till en annan verklighet, en annan värld utan att läsaren slår igen boken med ett irriterat fnysande.
  • Att det vimlar av djur, förekommer fyrbenta karaktärer också, inte bara tvåbenta.
  • Att handlingen inte hela tiden håller högsta hastighet utan tillåter lugnare partier.
  • Att det ryms både romantik och lite sex utan överdrifter.
  • Att mycket bygger på relationer mellan människor, hur vi tolkar och misstolkar varandra.
  • Att slutet är lyckligt, för de viktigaste personerna i alla fall.
Kommer inte på mer kriterier nu, men detta räcker långt. Kanske borde tillägga att recensenten/läsaren inte ska tveka inför tjockleken. Jag har hittills inte skrivit någon bok under 400 sidor. Porten, min första och tjockaste bok, har runt 650 sidor.

Efter denna långa beskrivning undrar jag nu: Vem vill ha ett recensionsexemplar av min fjärde bok, Den tunna hinnan, när den kommer ut i september? Du som tycker du stämmer in på beskrivningen ovan, kontakta mig på min mejladress: astridah54@gmail.com!

Här kommer ett par färska exempel på mestadels positiva recensioner dvs rätt sorts recensenter ...

måndag 8 augusti 2016

Eternal life inc. av James Burkard

När mina böcker och jag befann oss på Kronobergs bokmässa förra hösten, hade jag som bordsgranne en intressant författare, nämligen James Burkard. Vi kom bra överens, pratade en hel del om skrivande och annat. Hans danskfödda fru var också mycket trevlig. Naturligtvis köpte jag hans bok Eternal life inc. (Och han min Porten). Jag lovade höra av mig när jag kommit igenom den.

Det har jag nu. Vilket inte var alldeles lätt för den är på engelska. Inget hinder i sig, jag har läst rätt många fantasyböcker på originalspråket, men denna var lite knepigare på grund av de många tekniska termerna. Så jag känner att jag har tillgodogjort mig, dvs förstått, kanske så där 3/4 bara. Och det är lite synd.

Handlingen är en intressant blandning av science fiction och fantasy. Mycket teknik som jag redan nämnt men också förekomst av övernaturliga väsen - eller snarare gudar. Huvudpersonen är Harry Neuman, en alkoholiserad skådespelare med ett traumatiskt äktenskap bakom sig. Han ställer upp för ett företag som specialiserat sig på återuppståndelse. Alltså tvingas han dö gång på gång bara för att återfödas som sig själv igen. Hans själ transplanteras in i en ny kropp likadan som den gamla. Intressant tanke. Men faror hotar förstås, här i form av aliens som på astralplanet kidnappar mänskliga själar. Typ. Inte så lätt förklara eftersom jag inte har det alldeles klart för mig. Fanns boken i översättning skulle jag läsa om den på svenska.

Jag lånar en mening från baksidan av den häftade boken:
... a different kind of science-fiction novel combining physics and metaphysics in a fast-paced adventure about an alien invasion that starts not in outer space but in the inner space of the human mind.
Boken är på ca 400 sidor och är den första i en blivande trilogi, utgiven i januari 2015. Serien har fått namnet The King of the Dead Trilogy. Gissa vem som är innehavare av den titeln...

Vad tyckte jag då? Jo jag gillade den! Lite svår som sagt men högt tempo, spännande och verkligen annorlunda. Gillar karaktärsbeskrivningarna, inklusive humanoiderna. Kommer ge mig på de kommande delarna också om jag inte hinner glömma bort serien innan de kommer ut. Tror nämligen James sa att del ett tagit honom tio år att skriva...

Språket har jag svårt att bedöma, men texten är läsvänligt upplagd med korta stycken och gott om dialoger. Kapitlen är lagom långa, eller snarare lagom korta. En intressant detalj är Burkards teknik att dela upp långa repliker på flera stycken. Att det är samma person som fortsätter tala vet man genom att det föregående stycket inte har ett avslutande citattecken, medan det nya börjar med citat. Tror kanske det är vanligt i engelskspråkig litteratur. Kanske något att ta efter i svenskan. Själv löser jag den typen av långa repliker genom att lägga in en paus där personen får göra något, då blir det naturligt att börja med nytt stycke när hen fortsätter prata.

Boken kan köpas på Bokus och Adlibris.

måndag 11 juli 2016

Inte alla älskar mina böcker...

Har idag läst en recension på min bok Porten som inte var så översvallande. Lite ljummen kan man kanske säga. Eller för all del positiv, det är bara inte riktigt en bok i bokbloggarens smak. Lite för långsam.

Och det kanske inte är negativt egentligen, för det beror ju på vad man vill ha. Action eller lite gammaldags, oblodigt småspännande. Läs själva hela recensionen på Johnssons bookworld eller här nedan::

Den här historian, om Miranda, Porten och Ön är väldigt fin och annorlunda. Den har en underbar miljöbeskrivning som jag rycks med i och karaktärerna är härliga och stundtals väldigt roliga att följa. Jag läste den första halvan av boken väldigt snabbt, för jag hade en förväntan om en väldigt spännande och unik berättelse. När jag hade kommit halvvägs dock, hade jag hoppats på att det skulle ha hunnit hända lite mer. Därför gick det lite trögt att läsa den andra halvan av boken. Jag hade väl några sorts förväntningar i huvudet om hur jag trodde boken skulle vara och när den sen inte är så, blir det lite knasigt. Det betyder inte att boken är dålig, utan bara att det inte är så bra alltid att ha en viss bild i huvudet av hur det kommer att bli. Man kan ju aldrig veta i förväg hur en bok kommer utspela sig. Hur som helst, historian trappades definitivt upp mot slutet och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur boken slutar. Med allt det sagt så måste jag vara ärlig i min utvärdering och säga att även om det är en BRA bok och en väldigt fin och härlig historia, så var den lite för långsam för min smak. Jag kan inte riktigt klura ut vad det är, men så kan det ju vara ibland, det är helt enkelt någonting som fattas för att jag ska svepas med ordentligt i denna värld. Kanske inte min kopp av te helt enkelt, det är ju en smaksak. Jag kommer ge boken en 3:a av 5. Men jag ska klargöra för varför betyget blir som det blir - det är en helt underbar och fin berättelse, ingen tvekan om saken! Det är väl helt enkelt bara inte en bok för mig helt enkelt, jag antar att jag dras till andra ingredienser av en bok. En smaksak!

tisdag 5 juli 2016

Varje positiv recension stärker mig...

Det som började som en lite tafflig egenutgivning via egenutgivarförlaget Vulkan, med en ytterst blygsam utgåva av min första bok Porten, har nu växt till sig ordentligt. Jag är numera en av tre författare i bokförlaget Seraf förlag och har hela tre böcker utgivna. Den fjärde kommer i höst! Otroligt hur det kan bli... Nu känns det så mycket mer proffsigt och välskött och jag är så glad över att ha hunnit så här långt och över att ha ett så givande och vänskapligt samarbete med mina förlagskollegor.

På initiativ av förlaget har jag skickat ut några recensionsexemplar av Porten till bokbloggare. Ger så mycket mer än att annonsera eller skicka till dagspressen. Redan är det två bokbloggare som har hunnit läsa och recensera.

Först tar jag Neras bokrecensioner. Den 1 juli kunde man på hennes bloggsida läsa bland annat detta:
... Denna bok är en av de bättre svenska fantasy-böcker jag läst. Astrid bygger upp en spännande och väldigt annorlunda värld, men det känns inte direkt onaturligt, det är mer som att skillnaderna och övergångarna mellan de olika världarna är hyfsat naturliga. Den alternativa världen är som en mer miljövänlig och naturlig version av vår värld, de använder sig inte av teknik, el eller någon annan typ av moderna medel. Dock får de heller inte lära sig att skriva eller läsa vilket jag uppfattar som ett sätt att försöka ha maximal kontroll över befolkningen.
Själva berättelsen är spännande och jag gillar karaktärerna. Perspektiv bytena är tydliga och man blir inte förvirrad utav dem, de bidrar mycket till berättelsen och den blir inte så enformig.
Jag gillar sättet Miranda beskrivs på och hur hon framställs, dock blev jag lite irriterad på henne då hon verkar vara lite självisk och trångsynt (i vissa fall).
Boken var lite svår att komma in i till en början och sidantalet avskräcker en lite, men när jag väl läst cirka 70 sidor så blev jag fast och kunde inte lägga ifrån mig boken överhuvudtaget. Sedan måste jag även säga att jag blev förälskad i omslaget på boken, det gjorde att man kände sig spänd på vad som skulle hända men även att man fick lite mer inblick i hur det ser ut, även om miljöbeskrivningarna förklara det bra med.
Detta är första delen i en serie och jag ser fram emot att läsa de nästkommande!
Inlägget avslutas med denna uppmaning och höga betyg:
Jag tycker att alla som gillar fantasy bör läsa denna, dock är det viktigt att veta att den inte är lika 'övernaturlig' som många fantasy böcker är, till exempel Harry Potter.
Jag ger boken 9/10 poäng.

Faktiskt samma dag kom nästa recension, publicerad på Tickmicks bokblogg. Även här var det glädjande positivt. Eller vad tycks om dessa rader?
Till att börja med så vill jag bara påpeka hur otroligt snyggt detta omslag är som Maria Helena Stanke (http://www.silverserpent.net) har gjort. Som ni vet sedan tidigare så är omslag mycket avgörande för att jag skall ge en bok en chans. Denna framsida får mig att tänka i riktning med Narnia, så riktigt spännande framsida med andra ord och en av anledningarna till att jag bad om detta recensionsexemplar. Jag gillar det faktum att Ahlberg har lyckats komma på hela den här världen som skiljer sig från liknande saker jag har läst tidigare. Detta är en fantasifull bok med mycket levande karaktärer som lever under helt olika villkor. När jag först insåg att boken skulle utspela sig ur flera olika perspektiv och att man därmed skulle få läsa en del av boken ur flera olika synvinklar så blev jag genast mycket skeptisk. Detta då många böcker har en tendens att vid sådana tillfällen bli mycket upprepande, långtråkiga och tjatiga. Men Ahlberg lyckas med det som inte många författare klarar och det är faktiskt att berätta samma händelse ur flera olika perspektiv och ändå behålla läsarens intresse. Man fick på detta vis lära känna karaktärerna bättre, men samtidigt fick man se de enskilda karaktärerna ur varandras synvinklar vilket var mycket intressant. Det gav helt enkelt karaktärerna ett större djup och man fick därmed större förståelse för deras agerande. Jag hade dock önskat att bokens avslutning och upplösning hade fått ta lite större plats. Men som en sammanfattning av denna bok kan man säga att den är mycket mysig och fin fantasy-bok som helt klart är läsvärd trots dess storlek som kan uppfattas som skräckinjagande.
Boken får 4 av 5 stjärnor.

tisdag 31 maj 2016

Ett uppslag till omslag blev förslag 6a...



Detta är det troliga färdiga förslaget till min fjärde bok. Som blir min första fristående. Det är i alla fall ingen fortsättning planerad efter denna. Men vem vet...

Jag är själv väldigt förtjust i detta omslag, som har en unik bakgrund. När barnen var små träffade jag en annan mamma med ungar på samma dagis. Hon hade en så trevlig vorsteh som blev bästa vän med vår riesentik. Vi gick långa skogspromenader med hundarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Barn, hundar, hästar, hälsa, barndomsminnen, mat, trädgård ...

När barnen hunnit upp i skolåldern skildes min vän från sin man och flyttade in till stan. Dessförinnan hade hennes vorstehhanne avlidit i epilepsi och vi umgicks därför mer sällan. Nu tappade vi kontakten helt och hållet. Men en dag när jag var ute med min man på promenad genom byn, stannade en bil bredvid oss. Föraren kikade ut och fick presentera sig - jag kände inte genast igen hennes utseende, däremot rösten. Hon hade gift om sig, berättade hon, hette nu Gunilla Palusa och hade börjat måla tavlor sen sist. Hunnit med ett rätt stort antal genom åren visade det sig när jag hittade dem på nätet.

Tavlorna är av olika slag, flera, ja många tycker jag väldigt mycket om. Det är något med dem som liksom stämmer perfekt med de känslor jag har i mitt skrivande. Blev helt förälskad i en tavla som Gunilla kallar Unity. Kollade med Gunilla som berättade att den tavlan, och några till, just då var utställda på en färghandel med konstnärsmaterial inne i Växjö. Tog med min syster och åkte dit.

Det hela slutade med att jag köpte både Unity och en tavla till (som inte finns med på nätet). 

Flera månader senare var det dags att göra omslag till min kommande bok Den tunna hinnan. Jag har gett uppdraget till min dotter Caroline, som även gjorde omslaget till föregående bok, Kvinnan med silverhåret. Men det är inte lätt det där med omslagsidéer! Man kan ha en bild för sig, men att sen omvandla det till något användbart...Det är inte lätt!

Jag kollade bilder på nätet, diskuterade med Caroline, frågade andra. Men så en dag, helt plötsligt, fick jag tidernas uppslag! Tavlan med titeln Unity, hänger väl synligt i köket och jag passerar den flera gånger per dag. Insåg nu att den har just rätt stämning, rätt mystik och djup! Mörker och ljus. Och så kan man upptäcka djur och  fantasifigurer om man tittar noga. Hästar...  Ja, den har allt!

Fotade tavlan med mobilen och skickade till Caroline, med frågan kan man göra ett bokomslag av detta? Slutade med att hon kom ut med sambo Björn och hans systemkamera och tog otaliga kort i olika ljus, inne och ute. Jag kollade med Gunilla att det var ok för henne.

Och så blev ett uppslag ett omslag. Jag visar inte baksidan nu eftersom texten inte är klar.

Så här ser hela tavlan ut, Caroline har ju fått arbeta med den för att få den i rätt format. Gå hellre in på nätet för min mobilkamera gör den inte rättvisa!