tisdag 31 oktober 2017

Förlaget växer...

Seraf förlag är ju ett litet fantasy-förlag, men det växer! Litet blir lite mindre litet och är egentligen inte så litet alls! Vi är nu fyra författare och har så många titlar att det tar en stund att räkna efter...

Författare:
  • Caroline Hurtig
  • Gabriella P Kjeilen
  • Astrid Ahlberg
samt vårt senaste tillskott:
  • Hanna Nilsson alias Annah Nozlin

Jag får det till inte mindre än 17 olika titlar!

Nytt är också att förlaget tar emot manus!

Läs gärna mer på förlagets hemsida som ni hittar HÄR.



torsdag 28 september 2017

Nu är jag och mina böcker på Bokmässan!

Årets Bokmässa i Göteborg har startat! Vi tre tjejer i Seraf förlag (eller kvinnliga författarkollegor, om man vill hålla det högtidligt), ägnade gårdagens eftermiddag åt att fixa till montern, belägen i Fantastikgränd. Lättare komma ihåg det namnet än monternumret... Jag kommer vara där fredag och lördag, men mina böcker förstås alla dagar. Ingen ny bok i år, men jag har ju ändå fyra egna titlar.
Kanske ses vi där?







onsdag 13 september 2017

Läsvärda böcker!

Jag får faktiskt läst en och annan bok, fast mest lyssnar jag. Har en ljudbok på gång i bilen, en annan i mobilen och en tredje pappersvariant på köksbordet. Skulle gärna vilja dela med mig av några favoriter som är väldigt olika sinsemellan.

Jag börjar med författaren Susan Ee (vilket efternamn!) som håller på med en trilogi som i översättning heter Penryn och tidernas slut. Låter som en barnbokserie, men det är det långt ifrån. Handlar om hur undergångens änglar attackerar jorden... Inga välmenande, genomgoda skyddsänglar här inte! Högt tempo, rasande spännande och en kärlekshistoria lika osannolik som fängslande. Genren är  en blandning av fantasy och dystopi.
Första delen heter Änglafall och kom ut på svenska 2015.
Boken finns att lyssna på hos Storytel.
Kan också köpas från tex Bokus och Adlibris.
Eller varför inte låna den på ett bibliotek?

Näst i tur är Robert Galbraith som är ett alias för J K Rowling, ni
vet hon som skrev Harry Potter. Onödigt att påpeka förstås, vem vet inte det så känd som hon har blivit. Världens bäst betalda författare läste jag någonstans. Det finns tre böcker översatta på svenska som handlar om den udda privatdetektiven Cormoran Strike och hans kvinnliga assistent Robin Ellacott. Detta är alltså deckare. Ganska ruggiga - där finns inga gulliga tanter som bjuder på förgiftat te. Mördarna är istället ... nä jag ska inte avslöja mer.
Första boken heter på svenska Gökens rop. Jag lyssnar för närvarande på  bok nummer två. De är fristående men bör läsas i rätt ordning på grund av hur huvudpersonernas egna liv utvecklas. Jag gillar författarens förmåga att beskriva miljöer och lägga in bildrika detaljer. Dialogerna är visserligen långa, men ändå absolut inte långtråkiga. Deckare är inte min favoritgenre precis, men en och annan stoppar jag in bland alla fantasy, dystopier och vanliga romaner.
Här kommer länkar till Storytel, Bokus och Adlibris.

Jag brukar läsa högt en stund varje kväll för min make. Då blir det gärna något snällt och mysigt som man blir glad av och som inte ger mardrömmar ... Vet inte hur jag ramlade på Emma Hagbergs serie om Rosengädda, men nu har vi snart läst ut den tredje delen redan och jag ser att en fjärde kommit ut. Karaktärerna i Hagbergs böcker är lite utöver det vanliga, men hon lyckas göra dem fullt trovärdiga. Man blir verkligen fäst vid dem. Ett plus i mitt tycke - men säkert inte i allas smak - är alla beskrivningar av fantastiska maträtter som Tessan åstadkommer så småningom, när hon ... hoppsan, nu höll jag på att avslöja för mycket! Jag tycker också om hennes naturbeskrivningar av Kinnekulle där jag tillbringat många timmar med hundarna på natursköna promenader. Första boken heter Rosengädda nästa och kan köpas från t.ex. Storytel, Bokus och Adlibris.

Som ett p.s. vill jag slå ett slag för Marcus Olaussons serie om fantasyvärlden Serahema. Jag har hunnit halvvägs in i den tredje delen som fått titeln Nattlöpare, och är fortfarande lika fascinerad av författarens välskrivna, färgstarka böcker. Den första boken har jag skrivit en recension på, den heter De rotlösa, medan del två heter Bäraren. Mycket bra fantasylitteratur!

måndag 11 september 2017

Lite av varje ...

Det är förskräckligt länge sen jag skrev här ser jag. Jag ska inte komma med ursäkter för bloggen är min egen, och jag gör ju som jag vill med den. Fast ... Samtidigt vill jag ju gärna ha en och annan läsare, annars är det ju inte så mycket mening med en blogg!

Det främsta skälet till att jag har denna blogg är ju mitt eget skrivande. Och där är det trögt sedan rätt länge nu. Lusten finns där men jag klarar inte av att prioritera tillräckligt. Min handikappade make tar mycket av min tid, vilket jag hoppas ska förändras när vi nu fått positivt beslut på vår ansökan om personlig assistent. Denna sommar har jag tagit en valpkull efter en av våra två tikar - det blev fem ljuvliga små tösavalpar varav vi behåller en själva. Valparna har jag gärna lagt min tid på, kanske slösat med den till och med.

Men som sagt, lusten att skriva finns där och jag har inte mindre än tre påbörjade manus att välja på när jag förhoppningsvis snart kommer igång igen.

Lite nytt för övrigt: Seraf förlag där jag får mina böcker utgivna frodas och växer. Vi kommer i år ha en alldeles egen monter på Bokmässan där jag förstås kommer dyka upp med mina fyra böcker. Mina två förlagskollegor - Caroline Hurtig och Gabriella Kjeilen - har två färska titlar att visa upp, medan jag själv satsar på nästa höst. Det ska bli roligt att träffa kollegor med samma brinnande intresse för fantasy och jag gissar att jag kommer köpa på mig alldeles för många böcker, kanske fler än jag kommer sälja av mina egna ...


söndag 11 juni 2017

En liten bok att älska: Fredrik Backmans korta roman med sin långa titel

Jag tycker väldigt mycket om Fredrik Backmans böcker och har läst allihop. I februari skrev jag om hans då senaste bok, Björnstad. Inledde den recensionen så här:
Fredrik Backman är en av mina favoritförfattare. Han har skrivit flera verkliga bokpärlor, och då tänker jag inte i första hand på En man som heter Ove. Ännu mer tyckte jag om hans Mormor hälsar och säger förlåt. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Mer mysig än gripande var Britt-Marie var här. Björnstad hade jag först inte tänkt läsa eftersom den beskrivits som en rätt mörk bok. Men jag ändrade mig och det är jag glad för. Det är svårt, verkligen jätteknepigt att inte gilla även denna bok.
Björnstad får en uppföljare i höst, kan man läsa på Fredrik Backmans blogg. Han skriver:
I slutet av augusti ger jag ut uppföljaren. Den kommer heta ”Vi mot er” och utspelar sig under halvåret efter ”Björnstad”. Rättigheterna till böckerna har blivit upplockade av ett produktionsbolag som heter Filmance, och mycket kan förstås hända när det gäller såna där saker för det är många händer och viljor inblandade, men om allt går som det är tänkt så blir det en tv-serie av det här så småningom.
Nu har jag fått Fredriks kortroman Och varje morgon blir vägen hem längre och längre i min hand som recensionsexemplar. Har läst den två gånger, det tar inte lång tid för det är bara 86 sidor. I sin första version låg den som novell på Fredriks blogg, innan han beslöt sig för att ge ut den som bok. Det förtjänas att påpekas att alla intäkter från bokförsäljningen doneras till Hjärnfonden.


Från baksidan på boken hämtar jag dessa rader:
Noah och hans farfar sitter på en bänk vid ett litet torg och pratar om matematik och livet. Allt är som vanligt, men samtidigt är ingenting det, för torget blir mindre och mindre och farfars minnen blir svårare och svårare för den gamle mannen att nå.
Det här är en bok om stora rädslor. Om att älska och att sörja, om det obegripliga i hjärnans sjukdomar och det obarmhärtiga i att bli tvungen att säga adjö till någon som fortfarande är här.
Det här är ingen vanlig roman, jag vet inte vad det är egentligen. Men texten är så fin, så klok, så vacker och sätter igång så många tankar och varma känslor, att den är som ett konstverk. Önskar att jag kunde göra om den till tavla och hänga på väggen för att varje dag betrakta den och upptäcka nya underbara detaljer.

Istället för att skriva om texten skulle jag vilja lägga in några citat. Jag har strukit för så många rader ... men jag får begränsa mig till dessa:

- Berätta om skolan Noahnoah, ber den gamle mannen. Han vill alltid veta allt om skolan, men inte som andra vuxna, som vill veta om Noah sköter sig. Farfar vill veta om skolan sköter sig. Det gör den nästan aldrig.
- Vår lärare tvingade oss att skriva en berättelse om vad vi vill bli när vi blir stora, berättar Noah.
- Vad skrev du?
- Jag skrev att jag ville koncentrera mig på att vara liten först.
- Det är ett mycket bra svar.
- Eller hur? Jag vill hellre bli gammal än vuxen. Alla vuxna är arga, det är bara barn och gamla som skrattar.
- Skrev du det?
- Ja.
- Vad sa din lärare?
- Att jag inte förstått uppgiften.
- Och vad sa du?
- Jag sa att hon inte förstått svaret.
***
- Mina minnen rinner ifrån mig, käraste, som när man försöker lyfta olja ur vatten. Jag läser ständigt en bok med en saknad sida, och det är alltid den viktigaste sidan.
***
- Jag saknar gryningen. Hur den stod och stampade vid slutet av vattnet, alltmer frustande och otåligt, tills solen inte gick att hålla i sin fålla. Hur den sprakade hela vägen över sjön, nådde stenarna vid bryggan och steg i land, la sin varma hand i vår trädgård, hällde varsamt ljus i vårt hus, lät oss sparka av oss täcket och börja dagen.
***
- Hur blev du kär i henne, frågar pojken. Farfars händer landar med en handflata på sitt eget knä och en på pojkens.
- Hon gick vilse i mitt hjärta, tror jag. Hittade inte ut. Din farmor hade alltid väldigt dåligt lokalsinne. Hon kunde gå vilse i en rulltrappa.
Sedan kommer hans skratt, knastrande och poppande som om det är rök från torr ved i hans mage. Han lägger sin arm om pojken.
- Aldrig i mitt liv har jag frågat mig hur jag blev kär i henne, Noahnoah. Bara det omvända.

Den som skriver så som Fredrik Backman måste vara en bra människa förutom en suverän författare. Han har så mycket empati, fantasi och inlevelseförmåga. Och jag avundas honom hans konstnärliga hantering av vårt svenska språk. Det lilla formatet passar bra och illustrationerna gör den ännu mer njutbar. Tycker mycket om framsidan också.

Boken Och varje morgon blir vägen hem längre och längre borde användas som kurslitteratur för alla som ska jobba inom sjukvården, åldringsvården och hemtjänsten. Men även alla andra kan ha stort utbyte av att läsa den. Inte minst de av oss som har anhöriga med demenssjukdomar.

söndag 4 juni 2017

Ny bok av Anna Jakobsson Lund på väg!

Jag har tidigare skrivit om Anna Jakobsson Lunds suveräna dystopiserie som verkligen överträffar det mesta. Inte bara i den genren utan det är över huvud taget en av mina favoritserier i alla kategorier. Första delen heter Tredje principen.

För er som läst de tre delarna och tycker som jag, kan jag nu glädja er med att en ny bok av samma författare, men inte i samma serie, är på väg. Jag har fått förmånen att få tillgång till både baksidestext och framsida. Titeln är Equilibrium.

Anna ger ut sina böcker på Annorlunda förlag. Tredje principen kom 2015. Gissar och hoppas att denna nya kommer lagom till Bokmässan i Göteborg... Då kan jag köpa ett signerat exemplar!*

Baksidestexten lyder:
Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här.
Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?
Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod.

Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi av författaren till den rosade trilogin om Systemet.

Den lockande framsidan kommer se ut så här:


*Hälsning från Anna: Jo, den kommer att säljas på Bokmässan och kunna förhandsbeställas av mig i slutet av september, och så börjar den säljas ”officiellt” 5 oktober... 

torsdag 27 april 2017

Högsta betyg till De rotlösa av Marcus Olausson.

Det är inte varje dag man upptäcker en ny favoritförfattare! Kanske en gång årligen i mitt fall. Nu är det dags i alla fall. Läste själv en mycket positiv bloggrecension, blev nyfiken och köpte de tre första delarna i serien Serahema Saporium där De rotlösa är första boken.

Serienamn: Serahema Saporium 1:

Boktitel på del 1: De rotlösa

Författare: Marcus Olausson

Förlag: Mörkersdottir förlag

Omslag: Mörkersdottir production

Tryckår: 2014

Mjuk pärm, antal sidor: 408

Kan köpas i nätbokhandeln, tex Bokus och Adlibris eller signerad från författarens webbsida

Jag lånar beskrivning av handlingen från bokens baksidestext:

   Något ondskefullt har vaknat och mörkret sprider sig som en farsot över världen. Nattlöpare härjar landsbygden om nätterna och dödar både boskap och människor.
   Just när ynglingen Elderim ska få lära sig hemligheterna med den mytomspunna magi som kallas Saven, attackeras och dödas hans läromästare. Elderim tvingas fly ut i den främmande världen Serahema. Han lär sig snabbt att den som inte anpassar sig är dömd att gå under.
   När hans väg korsar de två legoknektarna Rendom och Cal dras han in i ett tragiskt triangeldrama och en komplott mot Menadors kungahus. 
   Blodshämnd och svart magi leder till en händelseutveckling som hotar att förgöra världen ...

Detta är en riktig, rejäl fantasybok som dessutom fortsätter i fler delar! Bra språk, lagom med dialoger, härliga, målande miljöbeskrivningar och inte minst riktigt trovärdiga och levande karaktärer. Sedan, som lök på laxen, finns det en välritad karta i boken, som man kan skriva ut i färg om man går in på författarens blogg. Ingenting saknas och samtidigt är inget för mycket.

Ja faktiskt har jag egentligen ingenting alls negativt att säga om boken. Möjligen är framsidan lite murrigt blurrig i bakgrunden, men ... äsch, den duger bra!

Jag kan bara gratulera alla fantasyälskare som inte läst De rotlösa för att de har den upplevelsen kvar!