lördag 21 januari 2017

Nu ser man hästen på Sonfjället

Det finns faktiskt annan litteratur än fantasygenren som är läsbar, tro't eller ej! Här kommer en liten recension som exempel på något helt annat. Att jag fastnade för just denna bok beror på att det förekommer veterinärer i den. Mitt eget yrke alltså. Så inte konstigt att jag blev nyfiken! Och så titeln, den är ju rätt originell, eller hur?

Titel: Nu ser man hästen på Sonfjället
Författare: Jannike Lundgren.
Förlag: Black Islands Books
Omslag: Stig Ahlstrand
Tryckår: 2016
Antal sidor: 136 - inte så tjock alltså
Boken är Jannike Lundgrens debutroman.
Hon jobbar till vardags på Piteå stadsbibliotek.
Boken kan köpas bl.a. på Bokus och Adlibris,


Handlingen som den beskrivs på bokens baksida:
Ellen har fått jobb på en veterinärstation i ett litet samhälle i Härjedalen.Hon är inbunden och blyg, men hon älskar djur och anstränger sig för att passa in. "Djur får mig att känna mig lugn och accepterad. Till skillnad från människor som bara får mig att känna mig dum och otillräcklig."
Men snart börjar saker skava. Hur behandlar vi djur egentligen? Varför gör vi så stor skillnad på dem?
Nu ser man hästen på Sonfjället utspelar sig mellan frihet och längtan. Det är en roman om livet, rädslor och att försöka hitta sin plats. Men mest av allt handlar den kanske om djur och natur, om kärleken till allt levande och allt som finns omkring oss.
Boken är inbunden, vilket jag egentligen föredrar framför mjukband. Den är skriven i jag-form, i en dagboksliknande stil. De olika kapitlen börjar med olika litterära citat. Mellan styckena i texten förekommer en mycket liten figur som jag tror ska föreställa en mygga. Lite ovanligt!  Hästar förekommer det knappt, däremot gott om hundar, katter och lantbruksdjur.

Det som utmärker denna bok är två teman tycker jag. För det första är det en beskrivning av en ung flickas försök att anpassa sig till samhällets villkor, medmänniskor och arbete. Hon är känslig och reflekterande, sårbar och osäker. Och framför allt smärtsamt ensam. Men det ljusnar för henne på slutet kan jag väl få avslöja.

Det andra temat är kontrasten mellan hur vi behandlar våra älskade sällskapsdjur jämfört med de djur vi föder upp för vårt eget välbefinnande, för att få kött, ägg och mjölk på våra matbord. Författaren lyckas verkligen bra med detta. Jag skulle nästan kunna tänka mig bli vegetarian efter att ha sett saken genom veterinärassistenten Ellens ögon.

Omslaget tycker jag mycket om, möjligen är färgerna lite för bleka och motivet lite för vagt för att lätt fånga nya läsare. Men jag hoppas att boken får många läsare, det är den värd! Som veterinär är jag nöjd med att Ellens veterinära arbetskamrater beskrivs utan negativ kritik, tvärtom känner man sympati även för dem. Och rent fackmässigt är det okej, utom på en punkt: Vaccineringar av hundar och katter görs under huden, inte i lårmuskulaturen ...

lördag 14 januari 2017

Presentation av min nästa bok!

Det bokmanus jag nu är mest igång med är en fristående fantasy som handlar om en kvinna i min egen ålder. På tiden att även sådana får ta plats i fantasylitteraturen. Arbetsnamnet är Kvinnan som fick en uppgift. Har inte fått något skrivet sen före jul pga allt annat som jag fått prioritera. Men nu är det ett nytt år, helg och inget särskilt på schemat så nu ska jag ta nya tag!

Det som lockar mig med denna bokidé är såklart att det blir spännande att använda min egen erfarenhet när jag beskriver huvudpersonens känslor och tankar, även om den absolut inte är självbiografisk. Risken är att yngre läsare (<30) tycker det verkar trist, å andra sidan är det gott om läsare >30 så varför inte satsa på en äldre läsarkrets denna gång.

Som i mina tidigare böcker kommer relationer mellan oss människor att få ta stor plats. Hur lätt det är att missförstå varandra. Att utnyttja eller låta sig utnyttjas. Att bli förälskad och sviken. Ansvar och solidaritet kontra omognad och egoism. Ensamhet. Kärlek, besvarad eller obesvarad.

Kort sagt, hur svårt det kan vara att leva sitt liv.

Sen vill jag inte avstå från det fantastiska i fantasygenren, i att överskrida gränserna för det möjliga, eller snarare för det vi känner till idag. Jag vill tänja på verkligheten, testa det okända.

Naturligtvis tassar det en jycke i hälarna på huvudpersonen, vad trodde ni! Det kommer nog dyka upp en och annan häst också, hoppas jag, men jag är ännu bara på sidan 59 så jag får se vart det bär iväg. Spännande är det i alla fall att vara i början av ett nytt skapande. Förhoppningsvis blir det en tryckt bok lagom till bokmässan i Göteborg i september, där Seraf förlag kommer ha en egen monter.



måndag 2 januari 2017

2017 är här för att stanna! I ett helt år...

Dags att skriva lite här igen. Väljer att berätta om ett bokpaket som kom idag. Jag har beställt det från Litteraturräven, en alldeles ny bokklubb, eller vad man nu bäst kallar det. Spännande affärsidé. Två unga tjejer som vill leta upp egenutgivna böcker de själva gillar och sedan skicka ut en eller två böcker som bokpaket tillsammans med lite överraskningar.
Planen är att mina böcker ska dyka upp i deras paket med tiden ...

I premiärboxen låg en bok (förstås). Den heter Imbecill och är skriven av Siv Jägerung. Jag har börjat läsa lite i den och den är helt okej vad gäller språk och textens utseende, styckeindelning och dialogutforming. Handlingen är gripande, särskilt som den grundar sig på ett verkligt livsöde.
Blir nog en recension här med tiden.

Förutom boken hittade jag en bit choklad med spännande smak av kaffe och kokos. Samt en förpackning med exklusiva tepåsar. Och allra finast kanske: ett bokmärke som är handmålat vad jag kan förstå. Akvarell. Ett par snötyngda granar under en smal månskära. Allt invirat i lila silkespapper som matchar bokomslaget. Snyggt!

Jag kommer köpa fler av deras bokpaket av ren och skär nyfikenhet! Det blir nyttigt för mig att läsa annat än fantasy ...



P.s. När jag letade på nätet efter information om boken Imbecill, hamnade jag på Boktipset.se. Sökte på mitt eget namn av ren nyfikenhet. Alla mina böcker finns där och jag blir så varm i kroppen av att se hur höga betyg de har fått!

lördag 24 december 2016

Julhälsning!

Detta blir ett rekordkort inlägg! 
Vill bara - så här 2 minuter före kalle Anka - önska alla mina bloggläsare följande:

En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 
med mycket tid över för bokläsning!


måndag 19 december 2016

Bästa julklappen är hård, fyrkantig och ganska tung. Helst tjock också!

Julen närmar sig! Ifall nu någon skulle ha missat det. Jag känner mig rätt lugn och ostressad detta år. Läget är under kontroll. Alla klappar antingen inköpta eller på väg hit hem från näthandeln. Och mina tankar spretar lite hit och dit inför detta oplanerade blogginlägg.

När jag skrev "näthandeln" så slog det mig att jag i år nog nästan köpt lika många klappar på nätet som i butik!

Men läget alltså. Har slagit in de flesta klapparna. Några var hårda, fyrkantiga och rätt tunga. En av dessa är till min make och jag kan lika väl avslöja innehållet för han läser aldrig mina blogginlägg: Jag kommer ihåg av Peter Englund. Bläddrade i den med stigande intresse. Hela boken verkar bestå av korta stycken, vart och ett är ett minne från hans barn- och ungdomstid. Den kommer jag nog skriva en recension på när jag ryckt den ur makens händer efter jul!

Mina egna barndomsminnen är rätt få och dunkla, gott om spindelväv har samlats där under de dryga sextio år jag levt. Men jag glömmer inte den där ljuvliga känslan av stigande spänning och förväntan när man just skulle till att slita julpappret av det första av flera hårda, fyrkantiga paket. För min önskelista bestod nästan enbart av böcker... Helst hästböcker. Fanns inte så mycket fantasy på den tiden.

När julklappsöppnandet var över, då längtade man efter att få dra sig tillbaka för att i lugn och ro välja ut den bok man först skulle läsa... Tur för mig var det nog att mamma jobbade som bibliotekarie och gärna uppmuntrade sina barn att läsa!

Ingen julklapp från mig innehåller någon av mina egna böcker, men jag har faktiskt sålt några ex som ska ges av andra. Och det är ju roligt. Kanske några ex också är på väg ut från Bokus eller Adlibris eller någon annan nätbokhandel. Önskar innerligt att mottagaren kommer bli förtjust, nyfiken och jättesugen på att börja läsa!


söndag 4 december 2016

Astrid Lindgren - hur tänkte hon egentligen?

Kanske jag borde läsa på lite först om Astrid Lindgrens författarskap innan jag skriver detta inlägg, men tiden vill ju aldrig räcka till och det är just nu jag har dessa tankar om Astrid Lindgren (AL) aktuella. Så det får bli lite som det blir!
Dessutom vill jag inte riskera att få mina åsikter (se nedan) krossade och bevisade som felaktiga ...

Var på middag med mina bröder och deras familjer idag. Samtalet gled från Julkalendern in på Astrid Lindgrens böcker. Vi var överens om att både Julkalendrarna och Astrids böcker kan vara nog så otäcka för (mindre) barn. Min ena bror funderade vidare, tog upp Karlsson på taket. Menade som ett faktum att AL med Karlsson avsett en fantasikamrat till Lillebror. Att det var därför Karlsson aldrig visar sig för de vuxna.
Det är många år sedan jag läste denna bok, men jag minns ju tydligt hur otrevlig Karlsson kunde vara, självisk och lättretad. Om han var en fantasikamrat borde han varit lojal och snäll istället.

Och Bröderna Lejonhjärta. Inte tror jag som bror min, att AL avsåg att Skorpan hittar på allt. Samma gäller Nils Karlsson Pyssling, ja alla hennes böcker.

Samtalet visade tydligt, och till  min  besvikelse och bestörtning, att åtminstone min ena bror inte alls upplevt ALs böcker som de fantastiska sagor som jag minns dem som. För mig målar hon upp alternativa världar, sagolika och fascinerande, visar att vår egen torftiga verklighet inte är den enda. Att fantasin är ett hjälpmedel för att få uppleva underbara äventyr. Jag tror absolut att hon menade att Karlsson faktiskt finns, men att bara de med ett barnsligt sinne får se honom.

Det är som om jag i min Porten i sista kapitlet skulle berätta hur Miranda vaknar upp mitt i natten och inser att hon drömt alltihop ...


söndag 20 november 2016

Bra recensioner är mums för själen!

Fördelen med att skicka ut recensionsexemplar lite hit och dit, är att man får tillbaka recensioner. Förstås... De allra flesta om mina böcker är väldigt positiva. Har någon gång fått ett sämre omdöme, men det har då inte stått att boken ifråga varit dålig utan att den inte passat recensentens smak. Eller varit lite för seg bitvis. Även läsarkommentarer i övrigt har varit övervägande positiva. Men det är klart. Jag fattar ju att de som inte gillar mina böcker efter att ha provläst antagligen avstår från att höra av sig ...

Den av mina böcker jag själv är mest nöjd med är nummer tre i Serien om Ön: Kvinnan med silverhåret. Den var så himla rolig att skriva, det bara flöt på. Inte minst njöt jag av att lägga in en karaktär så totalt olik mig själv, en ung tjej med en jobbig uppväxt som använder svordomar alldeles för ofta och som fått klara sig själv utan stöd från omgivningen. Ändå är hon inte stenhård utan har ett ömtåligt inre som hon noga skyddar.

Nu har jag fått en färsk recension av denna bok. Det är Tickmicks bokblogg som läst den och tycker mycket om den. Roligt och uppmuntrande att läsa hennes omdöme. Citat därur:
Återigen får vi återse några av de karaktärer som man stött på i de föregående böckerna, samtidigt som man får träffa några nya. Det är så himla kul att se hur mycket de "ursprungliga" karaktärerna har växt och utvecklats under seriens gång. Samt att de nyare karaktärerna verkligen fångar ens hjärta. Det här var den hittills mest händelsefulla boken jag läst av Ahlberg, det hände hela tiden saker och problem dök upp som behövde lösas. Och spänningen satt verkligen i sig, jag kunde inte låta bli att läsa för jag ville bara ta reda på vad som skulle komma härnäst. ...
Vill man läsa mer om vad bloggaren tycker, följ länken här. Bör påpeka att det finns ett litet fel på slutet. Bloggaren ser fram emot att få läsa nästa del i serien, nämligen Den tunna hinnan. Den boken är inte en fortsättning utan en helt fristående bok, som dock delvis utspelar sig i samma nya värld som jag introducerade i Kvinnan med silverhåret.


Kronobergsmässan på Växjö stadsbibliotek 19 november 2016. Kvinnan med silverhåret syns närmast mig, det är den gröna boken. Halva bordet är mina förlagskollegors böcker, se Seraf förlag.